Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 2

nog att de sticka in sina näso: i hofmaskeraderna, erkebiskopsvalen, grosshandeln med förtullade tulltjenster, Danvikens galna beteende emot sina filosofiska invånare, Pro Patrias opatriotiska mysterier och tusende andra föremål — nej, till och med den oskyldigaste inrättning, hvilken aldrig skadat någon, nemJigen Stockholms flärdfria musikaliska akademi, förskonas inte en gång för deras spionerande väderkorn. Den, som ändå finge bebo ett land der folket vore renons på denna fatala maschin, som i vanligt tal kallas — näsa! Nog hade den charmante herr Jonathan Swift — som för cirka 150 år sedan upptäckte länderna Lilliput, Brobdingnag åc. — äfven kunnat framleta en menniskostam utan en dylik benaktig utväxt, hvilken endast synes vara skapad till fromma för snusfabrikanter och till förargelse för vederbörande. Nu frågas billigtvis hvad det angår folket att nya stadgar skola utarbetas för musikaliska akademien? — denna högborna dam, hvilken lik en föråldrad och röstlös prima donna obemärkt lunkar omkring inom stadens territorium. Och lika litet angår det dem, att komiten, som öfvertagit bestyret, består af akademiens egen (undantagandes en) tjensteoch lärarepersonal — just som någon kunde bättre än den begripa att på bekostnaden af egna fördelar befordra institutets estetiska syften? Men hvad vilja då menniskorna igen med sitt prat? Jo, se här ha vi det: Dessa påstå, att då konungen behagade anbefalla en reform af musikaliska akademien, hennes ledamöter hade värdigast motsvarat ett dylikt svårt uppadrag om ifrågavarande komite blifvit sammansatt af de utmärktaste förmågor, som finnas inom dess sköte. Himlen vet bäst, till hvilken grad jag beundrar det qvantum talang och skarpsinnighet, som ödet behagade förläna ifrågavarande komiteledamöter, och hvilket min kristliga kärlek förbjuder att afundas — men samma himmel känner äfven, att jag uti en ännu högre grad beundrar snillets makt hos sådana medlemmar af akademien som t. ex. general Wrede, presidenten Westerstrand, A. F. Lindblad, Ludvig Norman m. fl., och då komitåns arbete omfattar dels administrativa och dels estetiska föremål, torde nämde utmärkte personers medverkan, om den tagits i anspråk, icke blifvit utan gagn — eller huru? Att de nuvarande komiteledamöterna uppbjuda hela omfånget af sin tankekraft för att åstadkomma det basta som dem synes, bewviflas af ingen, men hvilken dödlig kan de:före garantera att detta blir tillfyllestgörande i konungens ögon? Till all lycka vet hela verlden att just en, nästan sagdt ifverdrifven grad af blygsamhe: vidlåder akademiens tjensteoch lärarepersonal; ty huru lätt hade icke annars den misstankan kunnat uppstå, att komitens, visserligen blott skenbart par