Aftonbladet – 18 juni 1856, sida 2

komma hit trotsat de största faror... men må bärefter följa en evig skilsmessa... och den landsförvisning, som ers majestät förmodligen skall pålägga mig... Jag!... skulle jag landsförvisa er... Om icke ni, sire, så skola nog mina fiender göra det. Men hvad bryr jag mig numera om en evig landsflykt... jac eger ju hädanefter ett minne, som skall förändra alla mina timmar till triumfer och nöjen .. . Men jag skall aldrig bortjaga detta blixtrande förstånd, dessa gudomliga ögon ... detta så ömma hjerta . .. Jag har då också ett hjerta ...ack, sire... det är första gången, som jag känt det... Med dessa ord stödde hon sig ännu hårdare mot Henriks arm och betraktade honom med så glödande blickar, att den allt mer och mer berusade monarken småningom öfversteg galleriets tröskel för att uppsöka ett ensligare ställe. På en gång störtadZamet, blek och förvirrad, emot dem. Herr dEntragues,, ropade han med en gudsjemmerlig ton. Min far!... mumlade den unga flickan och tryckte sig allt närmare emot konungen, i stället för att fly. Men Henrik slet sig häftigt ifrån henne, Åhå!... sade han... hvad är menine gen med detta? Han frågar efter sin dotter... han påstår sig veta att hon är här... han är utom sig af vrede.n d Man har förrådt mig!, utropade Henriette; men konungen är der, han skall nog fö.svara mig! Jag .. . stammade Henrik, eprittande till af förskräckelse. ; Konungen är allas vår herre, fortfor den oförskämda flickan, må han beskydda mig!, (Forts. följer.)