Skandinaviska Studentmötet Vi fortsätta meddelandet af en utförligare berättelse om de sistförflutna dagarnes festligheter i Upsala, så långt utrynämet för dagen. medgilver. Festen I botan!ska frådgården. Vi hafva redan nämt, att denna högtid, som firades sistlidne torsdag, gynnades ar den herrligaste väderlek och räknade icke mindre in 1400 deltagare, de åskådande demerna beräknade, för hvilka inträdeskort till ett intel af icke mindre än 2000 dessutom hade blifvit utdelade. , Vår korrespondent har till denna och öfriga underrättelser, som förut anförts rörande anordningaine och förloppet vid denna fest, fogat följande ytterligs:e meddelanden. Midt på den plats, der de tvenne sidoallerna stöta till den breda gång, som sträcker sig utanför det Linneiska museets pelarfasad bort emot slottsbacken, var kring :en hög, smakfull blomstergiupp ett större rundt bord anordnadt. I form af strålar derifrås utgingo åt sidoallserna och på den stora gången mot slottet till trenne rader af bord: Dessutom todo längs de båda sidorna af hufvudgången flera bord, från hvart och ett af hyilka ett högt lagerträd reste sig, så att dessa så att säga bildade en all inom den stora gången. Alla dukade bord, deras antal var 41, voro srydda med blommor och krokaner. Dessutom funnos en mängd särskilta bord för dryckesvarors servering o. 8. v. Platsen emellan det runda bordet i medelpunkten och pelarfasaden var fri, utom att den blomsterklädda tribunen der höjde sig. Till ram åt. denna tjenade de 4 studentstandaren jemte de tolt nationsfanorna, som voro uppstälda i halfcirkel. Föreläsningssalen var utomordeniligt smakfullt och doc: ytterst enkelt prydd med grönskande blommor och med de lysande namnen af hädangångne store skandinaviske män, som på sköldar i de särskilta nationalfärgerna lästes kring väggarne, äfvensom utanför på elarne. Namnen voro: Sehöning, H. U.Orsted, Saxo, Tegnår, Wallin, II. Wergeland, Jacob Aall, Porthan, Rask, Ervald, Geijer, Scemundr, Sverdrup, Polhem, Schouv, Tyge Brahe, Berzelius, Holberg, Chr. Krogh, Thorgnyr, Sveinbein FEgilson, Thorvaldsen, Bellmän, Thiodolfr, Runeberg. I rotundan var Linnås sittande marmorstod omgifven af snart sagdt en skog af växter. För de särskilta smakfulla växtgrupperingarne hade man att tacka direktör Millers nitiska och konstnärliga medverkan. När middsgsmåltiden var slutad, uppträdde först professor Iries med följande helsningstal: Mina herrar! Det är en vanlig klagan, att poesien