Aftonbladet – 14 juni 1856, sida 2

2. TILL BRÖDERNA FRÅN LUND; Stridens hane flaxade med vingen, Stormen hven omkring vår fosterjord. Lärkan spådde frid och vår, men ingen Ville tro det i vår kulna Nord.? Nu är allt förändradt! solert glöder, Ur sin dvala våren vaknat opp, Sommiarn har församlat skilda bröder, Öppnat blomman af vår framtids hopp. J, som ärft: de tappre fäders dygder, J, som njutit samma: möders vård; Varen helsade i våra: bygder: Stridskamrater ifrån Lundagård — Fråd deh Pharus, som på gröna stranden Kåstar strålar öfver tvenne haf, Troget återspeglande hvad anden Stort och skönt åt. menskligheten gaf.