Aftonbladet – 14 juni 1856, sida 2

olks lif, en mansålder? Skulle väl under det korta pann af ett sådant lif, som en enda generation mäer, alla de mångartade elementer, som bilda detta if, stelnade i vanans form, riktade åt många håll, inna omsmältas, genomluttras, utplånas eller föryng? Har någon trott det — hans förvånade blick öjer endast, att han föga båsinnat de menskliga sakernas gång. En stor gemensam fara kan förena — — en tillsammans genomkämpad kamp på lif och löd kan plötsligt omskapa — men komma ieke des: a, så är det endast med långsamt, ehuru säkert sesrande kraft, som föreningens sol: liknandenaturensitvecklingsmakt, kan kalla i dagen en ny vår och in mognande framtid af gyhene skördar. Det är len ur folkens hjertan frambrytande öfvertygelsen om öreningens välsignelse, det är den småningom samnanförda utvecklingen af deras idoghets fredliga rärf; det är den andliga kulturens demgemensamt senomträngande kraft, som skall fylla den stora upp: siften att förena tvennö folk, hvilka, just i och un: ler föreDiugen, böra icke blott bevara, utån. utbilda. rela friskheten af sin egendomliga, nationella kraft: Midi i detta arbete stå vi: föreningens iöre;segrad: le kraft bryter sig småningonr genom alla hinder. Det är dragningen möt en bättre framtid; den: der ;emotståndligt bemäktigar sig folkens hjerttani; soi kail fullända verket. Och denna framtidi-— Bh ec illhör den, om icke. ungdomen?: Hyem .skulle värriiag uf idens strålar, hvemskuilesfrigöra sig från: fördomar; 1eslångsämtlössnande band föratt med ;lediga sinnen och friska krafter egna sig åt det förelagdärvärfvet; om icke ungdomen ? Ufgdomen växer.undan det förs lutnas välde. Denbådar sig i en ny våg af difvetd hel evig friskhet framqvällande klara flod. Och hvär skulle enny vändning i nationernas inte lif inna. sitt fäste och sitt uttryck, om ickå i deras litteratur,. deras vetenskäpliga odling? Der, i de andliga elementernas verkstad, beredas. de: krafter, som, med osynlig, men. oomotståndlig :kraft, förnya , verl den: Derföre helsa vi-med-em ur:hjertats djup fram brytande glädje Norges åt vetenskapliga yrkenieg-: nade -ungdonr : välkommen : ibland : oss. : Dennavung doms åsyn är den framblänkardeljasningem af vårt fosterländska hopp. Denna ungdom -—Hjuder er röst inom 0ss — är det, hvars arbete skäll fortskynda utvecklingen af vår frarhtid; De -skal vid vår kärleksfulla välvilja och känn gå mot. sitt .vinkande: mål. Dess k misstaga sig: på de rörelserna-i hjertan,. till-hvilka den närmar sig. I våra dagar, då det skrifna ordet. så ofta tränger sig emellan hjörtän, son borde förs stå, är den personliga reddelelser dyrbarare, nöd: vändigare än någonsin. När öga möter öga och hjerta hjertaf då skingras. tvifletstöcken, och mist förståndets slöja faller. Dyre norske frånder! I står nu midt ibland oss! Laäsen då i djupdt af våra side. nen och öfvertyged eder, att: den. svenska ungdomens Hjerta, klappar för, Norges väl, och j skolen till-edrå embygder återföra den vissheten,.som; icke;genom: ågot annat budskap säkrare, än genom -eder,-icka lkomnare genom något kan der spridas — den issheten,att i densvenska ungdomens hjertan sän? er sig allt djupare, med tyst, men alltmera ghomägande kraft — tron pä föreningens valsignolserika amtid: Derföre välkomna, trefaldt välkomna, från håfvöts Brusande grannskap, från fjellens mäktiga allvar till älkomna till den lilla staden, med det mäktiga, fyerskoggande templet, hvilkön är den andliga bild ingens åldriga hufvudsäte i Sverge, till det lärosä; der Linne och Geijer hafva tydt naturens och ensklighetens gåtor, der, om j icke mera kunnen örä deras röster; j kunnen förnimma rinflytelsen af jeras läror på samtid och efterverld: J skolen emöttaga intrycket af det lif, som rör sig, de ideer, som arbeta i vår krets; j skolen derigenom — genom lifvets gemenskap, som är mera än tankens — allt fastare tillknyta bandet imellan det gamla lärosätet vid Fyris och det unga vid Kristianias leende fjord. Samfärden emellan de båda rikenas angränsande byggder blir allt lifligare — utbytet af deras växande yrkens alster utvecklar sig allt starkare; må den andliga gemenskapen, idternas utbyte, tillväxa allt mera i liflig samverkan, i förenade krafter! Jag uppmanar eder, M. H., att tömma en skål för Norge, för den norska ungdomen, för Ktistiania universitet, och med detsamma en skål för den orubbliga tron på föreningens tillväxande styrka och för det i denna tro inneburna,. mäktiga, fröjdande hoppet om ett enigt, ett fritt; ett starkt, ett lyckligt Skandinavien! ! Af de sånger, som beledsagade talen vid festen i botaniska trädgården) meddela vi här ytterligare trenne. 1. HILSEN I UPSALA. Upsalenser! Norge hilser Eder! Tak for sidste Gang! ; Der; hvor Akersdalen sig udbreder, Löd da Eders Sang: Aldrig glemtevi de skjönde Dage Da vi Eder saae, Savnet siden i -vort: Hjerte Jaae; Blev saa sterkt, at hid det kunde. drage. Ud paa Havet fra de: norske Fjelde Glad vor Skare drog: Ganger Rolf:selv förte-os med Valde Paa detsVikiogstog. Syngende vistevned over Vove; Tog fra Danmarks Bred, Tog fra Skhanes Vabg des Brödre med For til Sverigs Hjerte os atvove. älarens grönskande öar och Fytis milda stränder! Fyr : Snart vi trengte gjennem Mindets Taage Tä i Svea Länd! Saae de store Kongeskygger vaage Hist ved Meelärstrand, Hilste Fremtids unge Morgenröde Som bag Höien staåer, , Merked, hvor med os for Nordens Vaår Broderfolkets varme Hjerter glöde. Nu vi samles da i Mödestunden 7 Het ved Fyris-Aat Oldtids Röster gjennem Odinslunder Over 03 nu gaae. nd Szlsomt grebn maae vi nu vel saöde Her er hellig Grund! Hår; :paae Gudefs Höj, i -viet Stund Skal-vort Nords.-Fostbroderlag nu stande! 2. TILL BRÖDERNA FRÅN LUND; Stridens hane flaxade med vingen, Stormen hven omkring vår fosterjord. Lärkan spådde frid och vår, men ingen Ville tro det i vår kulna Nord.? Nu är allt förändradt! solert glöder, Ur sin dvala våren vaknat En Somrnåarn har. församlat skilda bröder, Öppnat blomman af vår framtids hopp. J, som ärft: de tappre fäders dygder, J, som njutit samma: möders vård; Varen helsade i våra: bygder s Stridskarrater ifrån Lundagård — Fråd deh Pharus, som på gröna stranden Kåstar strålar öfver tvenne haf,