Aftonbladet – 13 juni 1856, sida 3

Ne. ania Univerj : docer is sitet, be fen Sahbl hy itf afrsku4 dentea Wilh. Bo le; professor r. Lunds, 3 besvara.!t af docem en Ljuoggren; kandidaten j7 Sander för Helsingfors, besvaradt af hr E. v. Qvanten; docenten Lave för Island; besvaradt af kandidaten Grimur Thomsen; hvarefter magister Grafström afslutade festen med en skål; för nordens qvinror. Fn ofantlig mängd da-! mer förskönade festen. Anblicken af den botaniska trädgården, nu smyckad af tusendetals rörliga blommor, bland: hvilka de 3:ne nationernas studenter med o; lika håfvudbonader och olika gestalter lif-, ligtzsrördesig, var i sanning imponerande. :s 4 4 4 ( j f s Framför det botaniska auditoriet, genom hvars öppnade dörrar Linnes blida bild framblänkte, stodo dessa fanor och ståndarer, som tillhörde de olika representanterna af nordens: bildning, och pelarne af detta ve enskape: ens! tempel smyckades af namnen på nordens store män. — En herrbg väderlek gjorde dagenf1 och den sommarmilda qvällen till en af de njutningsrikaste. Säkert fannsi hela denna samling intet sinne, som, kunde vara slutet för fe, stens djupa betydelse, och intet hjerta kallt för i det sätt hvarpå densamma tolkades: Af den mängd sånger, som vid dessa skålar afsjöngos, meddela vi för tillfället följande : i 1. HILSEN TIL UPSALA, Mindernes Höisal, Fremtidens Vugge! Lillie i Dalen med luende Ry! Aandernes Thing, som E:ihöie: lukke! Ungdommens Vigrid i Lindenes Ly! Hid, for at yde Hyldest Din re Hilsen at byde, Budskab at bere, Drog vi af Axels mylrende Havn, Heised vi Flag paa gyngende Stavn Brödte i Tankens -fribaarne Sireben ! Brödre i Hjertets liflige Dröm! Brödre i Ordets Velklang -paa -Laben! Brödre i Sangens brusende Ström! Stemmen at -höre, Håanden at; fatte; Hjem medatt före Mindernes Skatte, --Styrke hinanden i Haab og i Trö — . Derfors vi-gjeste-igjen-Eders Bo. Gid då vort-Sarmlivs flygtige Dage, Rige påx Ungdoms stormende Lyst, Tade i Sjelene Spirer tilbage, Spirer, som modnes til bugnende Höst! Hjertets Kjerminde, VYenskabets Lillie, Troskab i Sinde, Samklang i Villie — Enhedens Rose purpurne röd Stige af Upsaladagenes Sköd! c C. Ploug. 2. TILL BRÖDERNA FRÅN KRISTIANIA. Helsning vi bringa i jublande toner Norge, det gamla, det trofasta länd. Moder för bjeltar och välden och ironer, Sitter du stolt invid Nordhafvets strand. Hell dina bygder, der fädernas seder Lefva i forntida enkelhet qvar! Upp emot Nordpoln du trotsande breder Ljusets och frihetens helga standar: Väldige Nore, med snöklädda fjellar, Skummiga forssar och brusande haf, drad med jern uti männer oeh hällar — Fins något stort, som ej himlen dig gaf! Kring dina skär hur än åskörna bullra, Vågar dock icke en ovän sig dit: Skyarnes mantel du svept kring din skullra, Hvilar i luga på din troncaf granit. Mins du ännu dina ynglingadagar, Ärans och bragdernas gyllene tid! Rota ur grönskande kullarne klagar Öfver de veknade slägtånas frid: Då gick du fram som en storm genom verlden. Grundade riken och: störtade dem; Och när du tröttnat vid vikingafärden, Fiög du med ära och rof till dittyhem. Åter som fordom på dansande vågen Styr ifrån hemmet en vikingahär. Ganger Rolf kommer! Det hviner i tågen — Månne till drufvornas kuster det bär? Nej! det är slut med de blodiga tider, Yaglingasönerna gästa hvarann. Ädlare segrar i ädlare strider Vinna de kämparne, man bredvid man. Uppe i Norden vid Skager Racks bölja Byggde s:g ljuset ett tempel också. Vågor dess klippiga grundval beskölja, Spiran det: höjer med makt mot det blå. Tanken sig sträcker på kraftiga vingar Ut öfver vetsndets ändlösa rymd; Skaldernas sång genom dalarne kli gar, Klar som en himmel, af töcken ej skymd. ört JE ht RE TT EEE EEE NETA EEE TE st mt Derför, var helsad, du ynglingaskara, Blomman af Norges ungdomliga vår! Sanningens mäktige tolk skall du vara Troget så länge som fjellryggen står. Ej skall du tröttna kring jorden att bära Lågan, som. tändes deruppe en gång. För dina minnen, din framtid, din ära Klinge nu hänryckt vår Nordmanna-sång! C. BB Nyblom. 3 TILL BRÖDERNA FRÅN KÖPENHAMN, Oak Pat mA ÖP Rå kg Der lätta vindars dans De ystra vågor gunga kring fagra Gara krans, Der bokar skugga blomsterfält eh näktergalar sjunga, har Dana spänt sitt Jält, Hon står en sköldmö god Att värna Nordens frihet met Söderns öfvermod; Jeh segerns krans sin gloria slår, Med blodigt offer vunnen, kring hennes ljusa hår. Midt under stridens larm. Hon vaggar konstens Genius på trogen modersarm, eh än med djerfra tankars. håg Hon hemtear vishets perlor ur Mimers djupa våg. ch Brages harpa än Vid hennes hjerta hvilar; med lust hon strängar den )ch nu som förr Nordmannasång På starka vingar sträcker mot solens ljus sin gång. C om fn ov ur BRL RAR RR Te SN JA KAR Ton Sveas syster är; Th Af kärlek varmt ett hjerta uti sitt bröst hon bär. a )ch länge ren hon vetat väl, Itt samma kärlek flammar i Sveas systersjäl. 3e, derför till vårt land Ton sina söner sitide ifrån Sin! blömstörstrand Att tala här på fränders jord Om fosterbrödratrohet de ljufva löftesord. Välkomna bröder dål : Tår under nordisk himmel, den sommarljusa blå, Tär i en belig högtidsstund N Vi vilje knyta hoppets och kärlekens förbund. Se, redan vecklas öpp ån Skandinaviens framtid utur sin rosenknopp! 5e, ren kring Nordens folk och land Slår kärleks gyllne kedja ett ouppläsligt band!