Aftonbladet – 13 juni 1856, sida 3

Som i sin topp Minervas fogel bär. -I Sedan talaren slutat, afsjöngos följande af Thekla Knös författade verser på melodien O yngling om du hjerta har:. i SÅNG VID ÖFVERLEMNANDET AF ETT STANDAR TILL KRISTIANIA STUDENTER FRÅN UPSALA DAMER, När varmt en ynglings hjerta slår, Till sång hans stämma, höjs, Blott af en rodnad, af en tår, Hos qvinnan känslan röjs. Så tyst som solen smälter snö, Som blomman. väfs af vår, Så verkar tyst den blyga mö, När fröjdfullt hjertat slår. För Skandinaviens ära varm Den svenska qvinnan är: På kärlek rik, på ord så arm, Hon helsat eder här. Hon verkar stilla, blyg och öm, Dess själ i handling gjuts, Och hjertats tysta gyllne dröm I enkla bilder sluts. Lyft högt mot himlen vårt standar I festens sköna stund! Se korsets bild så ljus och klar Emot sin purpurgrund! Som sångmör nu vi lagerkrönt Er gyllne lyra der. Vi stämt den. Må den ljuda skönt Med klang så ren och skär! En nordens morgonrodnad må I bragd och sånger gry, Och, der de ljusa norrsken gå, Snart nattens skuggor fly. Till strid mot mörker, svek och flärd, Till seger och till strid! Sen i vår stilla inre verld Skall blomstra fröjd och frid. Höj vårt baner! I strid och frid Det vigdt åt ljuset är. I fredlig eller stormig tid Med mod och hopp det bär! Mins Sveas döttrar någon gång, Mins mötets sälla stund, Och sjung vår svenska friska sång; Den går från mund till mund: O yngling, om du hjerta har Att trampa fädrens fjät, Flyg till ditt fosterland: försvar, Dö eller rädda det! m. m. T. EK. Derefter emottogs fanan af student Fr. Gjertsen från Kristiania med följande tal, som äfven mottogs med det ljudligaste bifall: Paa mine Kameraters Vegne bringer jeg de svenske Kvinder vor Tak for deres Gave. Det er for os intet Nyt at Kvinderne er med os saasandt vi ere Sendebud for en god og del Tanke, det er os intet Overraskende selv at de give os et synligt Tegn derpaa, men netop dette gjör det saameget. gledeligere for os at modtage dette; thi saa vide vi jo hvorfor vi faae det, saa vide vi jo, at det ikke er noget; som gives os i Öieblikkets overströmmende Begeistring, eller noget som vor Forfengelighed kan tage og vise, fremrosende sig af Kvindegunst, men netop fordi vi forlengst have lagt den store Tanke som har draget os hid — til det fulde og varme Kvindehjerte, for at den der kan fostres og vende foryngret tilbage til os. Og vi ere jo Unge og kunne undskyldes om vi nere en Smule Overtro heri; vi ere saa. .fulde af Tro paa det Ordsprog at den kommer; vel. frem i Verden, som Kvinderne tyktes om, Å og. dog .vel nermest fordi vi veed at det-ikke kan lykkes os at faa Eder til at föle for andet end det å som er-skjönt og godt, saaledes er Eders Gunst os I den rette -Prövesten paa vor Tankes egte Guld. q Ja Nordens Kvinder have ogsaa Noget at oprette, de have at oprette hvad hin Kvinde med den mandige Sjel har forbrudt, thi hende gik det jo som den onde Kongedotter, der underfundigen vilde tilrane sig en herlig Gave. Af hendes Mund kom der til att springe Ögler og Padder for hvert Ord: I have faaet Gaven fra Eders friske. Leber, Springeblomster og Guld og Perler; og se deraf slynger sig iden sbindende Krands om de 3 Lande, der ikke kunde holdes sammen af Vxgten af densKrone som laa oj tyngde paa dem: I Og I Lanusmeend, som ,bere hjem dette synlige Merke paa den: omsluttende Kjrerlighed, som her har mödt os, bevarer .Erindringen .om denne -Stund, erindrer alt, hvad der i Ord og Sang er lagt eder paa Sinde, och betenker, at det ikke saameget erå en Gave, men snarere ex betroet: Skat at: bevare! Betenker, at det at modtage medförer en Forplig: telse, Forpligtelsen til at staae som en Riddervagt) om denne Fane: : Ville I love at der aldrig skal blive F tyndt om Mzrke-Stangen? Ja, vi love det trygt, skjöndt å vi ere unge og uprövede, thi Eet er der, som vi aldrig have Mod nok til; at svigte den Tillid som vi-Å ses 08. j ) Og du, dyrebare Banner, skjönne og milde Hen-Å ders fagre Gjerning, ver du hilset Velkommen i vor Midte, som et Samlingens Tegn, til at holde os sammen indbyrdes, .og om den store Tanke, hvorom du tilhvisker os husvalende Ord naar du vifter om vore Hoveder og kjöler vore Pander. VWVeer du os hilset her paa dette Sted, hvor vi, som det hedder i det gamla Quad, kunne höre Skjavetraadene suse. Ver du os hilset som en Flig af den Vaxv, som Nornerne nu virke, ej lenoger Spydvseven, men en herligt Höitidsskrud for Norden! Ver du, naar vi planter dig paa vor Födelands Grund, det Tegn vi se op til om onde Dage komme; thi vel sidder her paa disse hellige Steder Tankens) örn i Toppen af det höie Tre, vi kjende saa godt, å og ser med dristige Öine ud over det hele Norden, men ak, vi vide det mellem Grenene löber der mangen en Ratatosk og szxetter Splid.j Og mere end samle os skal du; thi skal vise dig i al.din herlige Pragt, saa maa du löftes frem saa at Herrens Vejr kan tage i dig og udfölde dig. Da maa du flyve frem på Veien till Nordens ZEre. Ver velkommen!, — Og dette velkommen er den Tak vi oringe Eder, J ädle Danneqvinder! Og I Landsmeend, hilser vort nye Klenodi et tre. gange tre gjentaget Hurra! Då talaren tystnat, uppstämde de norska studenterne ett dånande niofaldigt hurra, un-): der det satt. gifvarinnorna med blomsterregn helsade det sålunda invigda standaret, som är alldeles lika de trenne, .som de norska damerna redan förut skänkt åt Köpenhamns, Lunds och Upsala studenter, naturligtvis med ombyte af färger. Den herrligaste väderlek med en frisk blåst, som skänkte svalka under middagssolen, bidrog att förhöja den enkla men smakfulla festen, från hvilken man nu under harmonimusik samt med norrmännen och deras nya standar i spetsen tågade till. festen .i botaniska) trädgården, hvarom utförlig: berättelse först i morgon kan meddelas. Jag hinner nu blott) nämna hvilka skålar, som föreslogos. Högtiden öppnades af professor Fries med