Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 2

och ändå skrattar jag, ändå jagar jag ledsnaden på dörren och skall, både kulor och krut till trots, muntert dansa på lilla Ceesars kristning... Vi skola svänga om tillsammans, harnibieu! .. Espåerance blef dödsblek. Lyckligtvis knackade det på dörren, och hans betjent inträdde med ett bref i handen. Hvarifrån ? utropade chevalieren. Ifrån en obekant person, som underrättade sig om herr Espårance hade anländt, sade betjenten. Espeårance fattade och pad brefvet, hvarur en liten nyckel nedföll på golfvet. Är det redan en bjudning till hofbalen? frågade Crillon muntert, vid åsynen af den öfverraskning, som återspeglade sig på den unge mannens drag. Nej, herr chevalier, det är väl något ännu underbarare,, sade Esperance. Med er, min bäste Espårance, är det alltid något nytt... men är detta nya också godt? Döm sjelf, min herre. Crillon läste med hög röst: Nådige herre :: Det fins endast en person, som kallar mig på detta sätt, skyndade Espårance att afbryta, och det är den nyss omtalade gubben med hvita håret. Godt, låtom oss nu se hvilken stil denne Kresus har: Nådige herre, eftersom ni nu är i Paris, den mest passande vistelseorten för en ung man af ert stånd, menar jag att ni der bör bebo det hus ni nyligen köpt på gatan de la Cerisaie.n Har ni köpt ett hus? frågade Crillon med förvåning. Det ser så utv, svarade Espårance blygsamt... men fortfar. ... gatan de la Cerisaie för de tre sista