Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 2

25 vid hörnet af Sibillegatan och Ladugårdslandstorget för 37,500 rdr riksmynt. — Från Norrbärke i Dalårne skrifves till Dablpilen af den 5 Juni: — — Årsvexten är vacker efter det myckna regnet, och jernet, hvars pris efter exporttillåtelsen troddes stiga ofantligt, har Köjt sik endast med ungefär 2 rdr riksm. och föga lärer blifvit ätsändt. Skulle man vilja söka efter någon brist och nöd, så vore det helt visst i den mer och mer tilltagande svårigheten att få kol för bergsbruket. De kosta nu här 7 rdr stigen, och på flera ställen ändå mer. Industrien är i synbart tilltagande, företagsamheten lifvad, penningetillgången god och arbetslönerna höga. Årbetena fortgå på det nya och kostbara valsverket med vällugn i Smedjebacken, liksom på jernvägsanläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken, deraf banvallen en sträcka är börjad vid Ludvika bruk och jordrymningar vid Bmedjebacken. Den blir omkring 6 fjerdingsväg lång, bygges för lokomotiv och fordrar 2484 skeppund jernskenor. Kostnadsförslaget är upptaget till 3 a 400,000 rdr bko(?). Af de 1000 aktierna har Fahlu bergslag 200, Nyhammarsverken 100 och friherre Nieroth 100. Desse äro de störste aktieegarne. Arbetet bedrifves nu af 180 man. — Engelsmännens arbeten vid Silfverbergs grufvor och Morgården ha alldeles upphört. Utlänningarne ha rest hem, och grufvorna kommit i andra händer. För en längre tid sedan omtalade vi i denna tidning den nya tillställning för stångjernshammares drifkraft, som var inventerad af hr Steffanson, konstmästare vid Falu grufva. Modellen förevisades då sid Falu bergsskola, men nu är vid Nyhammars bruk i Grangärde försök gjordt att i stort verkställa denna id6, och hvars resultater män är nyfiken att få veta. Tre fjerdedels mil från Smedjebacken är en betydlig mosse belägen, derur man upphemtat torf, i afsigt att använda den vid jerntillverkningen. I öfre delen består den af mosstorf, full af qvistar och löf, porös, och som torkad, brinner som halm. Mera på djupet träffar man egentlig dytorf, utgörande en svartbrun, nästan homogen massa, som, arbetad i en machin, liknande en lerbråka, och pressad i formar, blir hård och fast, samt torkad, skuren med knif, ger en glänsande yta, och som sannolikt kan begagnas, endast dess beredning och transport ej blir för dyr. SÅ Den 25 Maj anlände till Smedjebacken en egen sorts sjökapten; det var en dalkarl, med en 15 alnars lång båt, och derjemite en liten julle. Lasten bestod af Orsa flipstenar och Rättviks klockfoder. Han hade seglat öfver Siljan till Grådafallen i Gagnef; derifrån hade han kört båt och last på hjul med 4 hästar, och satte nu åter till sjös vid Smedjebacken för att segla till Strömsholm, sedan genom Mälaren till Stoekholm och vidare efter kusten genom Väddö kanal till Grislehamn 0. s. v. — Mariestads Veckoblad berättar, att Ullervads och Eks socknar i Skara stift, som hittills utgjort annexer till Mariestadå stadsförsamling, med anledning af den nuvarande pastorsledigheten, ämna ingå till K. M. med anhållan att blifva skilde från stadsförsamlingen oeh få utgöra ett eget pastorat. De hafva vid tvenne föregående ledigheter gjort samma framställning, men fått afslag. — Augsburger Allgemeine Zeitung Har nu fullständigt meddelat den af grefve Buol till de österrikiska beskickningarne vid hofven i Florens, Rom, Neapel och Modena aflåtna deesch af den 18 Maj. Det är lätt att inse, urusom en skriftvexling af den beskaffenhet, som denna not ånyo uppenbarar, icke kan vara egnad att i någon mån minska spänningen emellan Sardinien och Österrike eller öfverhufvud de svårigheter, som den italienska frågan fortfarande företer och alltjemt måste förete, så länge Österrike fortfar att dels genom omedelbart förtryck dels genom sin här uttalade cyniska interventionsprincip såsom en blytung mara trycka det olyckliga landet. Den ifrågavarande noten är hufvudsakligen af följande innehåll: Efter att hafva anmärkt, det vissa yttranden i sardiniska kamrarne till följd af de interpellationer, som der stälts till ministerpresidenten, utan tvifvel väckt de italienska regeringarnes äfvensom den österrikiskas allvarliga uppmärksamhet, säger grefve Buol, att sedan de vid nämde tillfälle af grefve Cavour afgifna förklaringar nu kommit till hans kännedom, måste han underskrifva den förres vid kongressen i Paris fälda yttrande om det svalg, som skiljer Sardiniens politiska Jringåper från de österrikiska. Den not, som den 16 April af Sardiniens fullmäktige framlades för kabinettens i Paris och London chefer, vore, om den återfördes till sitt enklaste uttryck, ej annat än den mest passionerade anklagelseskrift emot Österrike. De farhågor, hvilka chefen för sardiniska kabinettet hyser öfver Österrikes hållning i Italien, hade tjenat till förevändning att emot Österrike slunga en illa dold hotelse, som säkerligen icke af någonting blifvit framkallad. Österrike kunde för ingen del medgifva den af Sardinien sjelftagna rätt att höja sin röst i Italiens namn. Det funnes på halfön åtskilliga oafhängiga regeringar, såsom sådana erkända af uröpas offentliga rätt, och denna erkände icke något sådant skyddsherrskap som det nu af kabinettet i Turin i anspråk tagna. Grefve Cavour skulle ha uttryckt sig mycket riktigare, om han i stället för att säga, det truppernas närvaro framkallade: oroligheter, hade sagt, att ländernas fortfarande -besättande med trupper vore en nödvändighet just till följd af omstörtningspartiets omer ränksmiderier. Att intervenera, då landets regeringar sådant begära, vore etl princip, som Österrike aldrig kunde frångå. Hvad åter vissa inre reformer angår, hade Österrike oaflåtligt tillrådt halföns regeringar sådana. Beredt att uppmuntra hvarje nyttig förbättring, som utgått från de italienska regeringarnes fria och upplysta vilja, vore Österrike lika fast beslutet att med all sin makt tillbakavisa hvarje orättvist angrepp från hvilket håll söm helst, samt att öfverallt, dit dess verksamhHetskrets sträcker sig; medverka för tillintetgörandet af de försök, som göras såväl af orostiftare som af anärkiens gynnare. l