Aftonbladet – 10 juni 1856, sida 2

MUSIK. Rossinis Wilhelm Tell på kungliga operan — Della Marias Lopera comique på mindre teatern — Utländska nyheter. : Rossinis Wilhelm Tell har nu slutligen banat sig väg äfven till vår lyriska scen, der den under sistförflutna vecka redan uppförts trenne gånger äfvensom redan i går för den fjerde, alla gångerna med mycken framgång och lifligt bifall. Det är intressant att iakttaga, huru musiken till denna Rossinis sista opera, som skrefs i Paris och derstädes uppfördes första gången på stora operan hösten 1829, är afvikande från den karakter, som uppenbarar sig i hans föregående sceniska arbeten. Dessa voro alla, med undantag af Il Viaggio a Reims och le Comte Ory, skrifna för italienska teatrar, ty Belägringen af Corinth, som eljest äfven uppgifves såsom skrifven för Paris, är blott en omarbetning af hans Maometto. Man skulle vid åbörandet af Wilhelm Tell svårligen förmoda, att dess musik är skrifven af samme kompositör, som diktat de sprittande och sjelfsvåldigt iekande melodier, hvarpå Barberaren och Turken i Italien, öfverflöda. Rossini bemödade sig, såsom man vet, att i denna sin sista opera tillfredsställa vida högre fordringar i afseende på stilens lyftning, än som man i allmänhet hade funnit i hans föregående arbeten. Att ban till den grad, .:som skett, lyckades deri, bevisade onekligen, att han var ett snille af vida högre rang, än hans talrika vedersakare velat medgifva. Och om än Rossini i sin tonmålning icke mäktat i sig till samma höjd, som Schiller i sin satiska skildring af frihetst änslor I sförbunc C betyd å torde man dock vi ende på den tidpunkt, då denna opera skrefs, kunna säga, alt han ensamt genom sin Wilhelm Tellb gjort sig berättigad till första rummet bland nu lef: