heten komplettera tänkandet; i de högre frågorna, rörande de gudomliga tingen, kan förhållandet ej vara annorlunda. Begreppet är känslans ljus, men känslan är begreppets underlag och näring. En högre erfarenhet fordras således, om någonting positift skall vetas om gudomliga ting. Men en sädan högre erfarenhet låter ej tänka sig utan genom Guds uppenbarelse.s Och dermed erkänner Geijer sig hafva så till vida öfvergifvit filosofin (han kallar Thorild en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse), att han anser henne utan anslutningen till den kristna uppenbarelsen ej kunna föra till några tillfredsställande resultater. Den för tänkare af alla åsigter högst lärorika skriften öfvergår derpå till framställningen af Geijers uppfattning utaf kristendomen, en uppfattning, som, med hänsigt till hans tankar om treenighetsläran, såsom bekant är, ådrog honom en tryckfrihetsprocess (se band. 5, e. 309—329), ur hvilken han dock utgick frikänd. (Forts. följer.) ———LL— !