Aftonbladet – 7 juni 1856, sida 3

K K tm Om Ä— den; säg honom att ni i December månad önskar hans återkomst till Paris, och han skall förmodligen lyda er. Detta bref har ingen annan afsigt än herr Espårances väl... ni måste ha honom hos er, endast vid er sida är han i säkerhet... Jag skall i morgon låta afbemta ert bref., Nå! underskriften ?. pDet är icke undertecknadt. Stilen är vacker, ehuru något darrande, liksom en gubbes.n Och då skref ni att jag skulle komma tillbaka . . . Javisst, det låg ju äfven i mitt intresse... men apropos, hvar var ni, för att löpa så stora faror? ... Jag var i Venedig, sade Esperance. Crillon hoppade till på sin stol. I Venedig, mumlade han, och hans ädelmodiga blod färgade lätt hans solbrända kinder. Min Gud, barn, hvad hade ni att göra Venedig? ... Då man reser för sitt nöje, så hvarföre icke ika väl besöka Venedig,som en annan stad ? Espåranice, . ni behandlar mig icke som en vän, sade Crillon, hvars hjerta våldsamt klappade, ert tal är uppfyldt af motsägelser och nbundenhet. Ni reser utan att säga någoning, ni är borta, förlorad, också utan någon lags förklaring; sedan kommer ni ändtligen illbaka... men huru förändrad ?... blek, nager, dyster!.,.. ni, den gladaste, friskaste ch uppriktigaste unge man jag någonsin lärt änna!... Då jag nu frågar er, stammar ni, å jag envisas, ljuger ni; ja, Espårance, ni ljuer!... Välan,-säg ingenting, behåll edra emligheter för er sjelf... Crillons :vänkap!... Bahl!... hvad är Crillon?... en ammal krigsbiss, som aldrig haft någon ungom .M (Forts. följer.)