DEN SKÖNA GABRIELLA ), AUGUSTE MAQUET. FEMTE DELEN. IL I ansende till en skråma. Hästarne fördes fram, italienarne pelsade å sig sina dubbla kappor, och den lilla såna ökade karavanen begaf sig åter å väg. Hvarje gång, som den tacksamma bega0ras fot eller axel kunde komma i någon slags beröring med Espårances, förlorade hon aldrig detta tillfälle, och hennes ögon lemnade ej ett enda ögonblick den blonde ynglingen, medan den stackars Concino å sin sida antingen helt filosofiskt drömde, eller också lugnt beundrade landskapets skönhet. Italienskan frågade Espårance om tusen olika saker, hvilka frågor han alltid besvarade med en belefvad ädlings hela artighet. Men då hon ibland från estetiken skickligt öfvergick till politiken, blef han kallare. Hon talade om konungen — den unge mannen uttömde sig i loford öfver den ädle monarken. Hon frågade efter Henriks gamla hustru, den öfvergifna Margaretha af Valois. Esperance berättade hvad han visste. Derifrån förde hon samtalet på konungens nya passion för fru de Liancourt, hvilket ämne isynnerhet syntes intressera henne, ty hon frågade flera gånger, huru djup konungens böjelse kunde vara för denna favorit, och om det förmodades. att denna eld skulle räcka länge. ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62— 68, 7n, 74, 15—78, 81—90, -92, 100, 102, 103, 105—108, 110, 112—114, 116—119 och 122—130,