Aftonbladet – 7 juni 1856, sida 2

en granskningskomite uteslutas, utan sådana, som äfven i tekniskt hänseende äro under all kritik, eller åtminstone sakna hvarje äfven den ringaste prägel af konstnärlighet. Vid en exposition, sådan som denna, borde alla konsiderationer få vika för konstnärlig anständighetskänsla, och man borde icke tvinga utländningar, som besöka expositionen, att häpna och att, liksom norska blad för några år sedan, då man härifrån till skandinavska expositionen i Kristiania bland mycket godt och vackert äfven skickade några dylika kuriositeter, med bestörtning utropa: Hvad kan meningen vara med att exponera dylika saker ? Det är icke vår afsigt att lemna någon genomgående kritik öfver expositionens samtlige företeelser, och allraminst öfver dem, om hvilka hvar och en, som blott har något öga för form och färg, genast måste döma att de der icke äro på sin plats; vi skola endast stanna vid ett och annat konstarbete och, utan att följa någon bestämd ordning, meddela en och annan betraktelse, till hvilken de kunna gifva oss anledning. Professor Molin är för närvarande sysselsatt med ett stort och intressant arbete: En nordisk atletgrupp. Det är tvenne män inaturlig storlek, som efter gammal nordisk sed, ännu i senare tider gängse i Småland och Blekinge, spänna bälte med hvarandra. Det är en man af stark och grof kroppsbyggnad och en smärt och smidig yngling, hvilka äro genom ett bälte kring midjorna tt sammanspända med hvarandra, och som med häftig ansträngning försöka att låta hvarandra pröfva på, huru långt de tåla kallt stål. Den yngre synes. få öfverhanden genom sin vighet. På senaste tiden har man börjat bli allt mera betänkt på att från förstöring rädda eller åtminstone genom afteckningar åt efterverlden