Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 3

Se här, sade hon, ett rekommendationsbref, som man gifvit mig i Florenz; det är icke försegladt. Läs det, men lofva mig sedan på er adelsmannaära, att glömma allt hvad ni läst, så väl namn som sak. Till herr Zamet, sade han. Ni känner då honom ? Jag har sett honom i Louvren. Såå . .. ni besöker således Louvren !, utropade den unga qvinnan lifligt. Ja, liksom alla andra, hvilka gå dit för att se konungen, återtog den unge mannen, hvilken glömt sig. Han Jäste dessa ord: Jag anbefaller Zamet min Leonora och Concini, hvilka för affärer begifva sig till Frankrike. Man kan hafva fullt förtroende till dem, ty de äro mina trogne tjenare. Mariex Hvilken Marie? frågade den unge mannen. Betrakta dessa så väl kända vapen. Medicgernes sköldemärke., Italienskan lade ett finger på sina läppar. Ni är således,, fortsatte den unge mannen, i tjenst hos Maria af Medicis, den regerande storhertigens af Toscana dotter ? Leonora utfunderade långsamt följande svar: Jag är hennes disyster, hennes ammas dotter. Concini är min man, vi äro fattiga och söka lyckan, Som prinsessan sjelf icke är rik, har hon rekommenderat oss till Zamet, hvilken icke lärer lida brist på penningar... för öfrigt har vår beskyddarinna sagt mig att man fort nog kan göra lycka i Frankrike, om man har goda ögon för att se och vackra ögon för att blifva sedd. Det är bra,, sade den unge mannen tankfullt, och han betraktade länge den lilla qvinnan, hvilken åter praktiserat sitt bref under kläderna.