Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 2

— En af dagens telegrafdepescher bringar oss den nedslående underrättelsen, att den sedan någon tid starka spänningen emellan engelska och nordamerikanska regeringarne omsider antagit den hotande karakter att,enligt ett i går uti den engelska tidnin gen Morning Post gjordt tillkännagifvande, engelska sändebudet i Washington hr Crampton redan blifvit af nordamerikanska regeringen uppfordrad att lemna Förenta Staterna. Såsom läsaren torde påminna sig, har grälet emellan de båda regeringarne hufvudsakligen föranledts genom engelska agenters värfningar af soldater inom de Förenta Statern-, hvaröfver nordamerikanska regeringen beklagade sig, utan att af den engelska erhålla nöjaktig upprättelse, hvartill på senaste tiden ännu tvisterna i Centralamerika kommit, för att gjuta olja på elden. Man har då och då ifrån London försäkrat oss, att det skulle vara en beräknad plan bos lord Palmerston att neka den begärda upprättelsen för att reta amerikanerne till ett krig. Vi hafva icke velat sätta tro till dessa förespeglingar, emedan de synts oss alltför orimliga; och huru betänklig den nu ankomna underrättelsen än låter, kunna vi ännu i denna stund icke föreställa oss, att de båda nationerna skola låta det komma till ett brodermördande krig, huru illa än regeringarne både å ena och andra sidan sökt vårda sig om vänskapens bibehållande. Till hvad vår korrespondent från London i ofvanstående bref förmäler om lord Elgins interpellation i öfverhuset den 27 Maj tillägga vi emellertid enligt de engelska tidningarne, att lord Clarendon uti stt svar förklarade. att regeringen icke skulle underlåta något för befordrandet af det goda förståndet med Förenta Staterna, men att hvad särskilt värfningsfrågan anginge, England gjort allt hvad en nation har rätt att vänta af en annan, en regering af en annan regering, en gentleman af den andre, hvarjemte lord Panmure rörande truppförsändningarne från Krim ull Kanada, upplyste, att endast 5 regementen blifvit skickade från Krim till Kanada. Times har visserligen en tid bortåt fört ett retsamt språk, och ännu för samma dag, då vår korrespondents skrifvelse afgått, eller den 29 Maj, finna vi i nämde tidning en artikel, hvaruti efter en framställning af det ytterliga i Amerikas anspråk och Englands eftergifter, bestämdt förklaras, att de senare nu nått sin gräns, och att regeringen ej utan förödmjukelse kan gå längre. Tidningen föreslår likväl slutligen, att Förenta Staterna måtte sända en särskilt fullmäktig att i vänlighet uppgöra saken, såsom ett försök, huruvida icke, sedan diplomatisk brefvexling visat sig fruktlös, personlig bemedling möjligen må kunna lyckas bättre. För öfrigt har den, till en del beklagligtvis vidunderligt ryssvänliga, amerikanska pressen visserligen icke å sin sida varit mindre retsam än Times och den engelska, och vi tro, att de grälande parterna vid nogare besinning skola finna skäl att åter beskedligt taga hvarandra vackert i hand, och att både John Bull och broder Jonathan skola finna sig bäst dervid.