Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 3

ANDRA AFDELNINGEN. I ansende till en skråma. Tio månader hade förflutit, året närmade sig. sitt slut, december betäckte redan landsbygden med sina tjockaste dimmor och sin djupaste snö. Sedan många tiotal år tillbaka hade icke vinter, varit så sträng i Frankrike som år 1594. På den kala vägen emellan Montereau och Melun, hvarest man endast här och der såg ett af yxan sparadt träd höja sina nakna armar mot himlen, hördes om nätterna vargarnes tjut. Om dagen var deremot allt tyst och stilla, ty de stackars landtbrukarne voro för hungriga att sjunga och för frusne att gå ut; ej heller var deras fruktan för spaniorerne fullkomligt utplånad, och att på en gång nödgas darra för vargar och spaniorer var föga uppmuntrande. S enrik IV mätte i Picardiet sina krafter med den allt mer och mer modstulne herr de Mayenne. Föröfrigt gynnade allt den nye konungen, i allt erfor han Guds beskydd, hvarje hans önskan uppfyldes redan innan den blifvit yttrad. Fru de Eiancourt hade nyss skänkt honom en son, och detta barn, födt midt upp i segrens triumfer, skulle så fort monarken återkommit till Paris högtidligen döpas i Nötredame-kyrkan. Denna hastigt utspridda nyhet mottogs naturligtvis icke utan många kommentarier af i