Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 3

De äro så väl gömda, att det skulle vara er mycket svårt att hitta reda på dem.. j Kungen i Paris!..., upprepade hon, sökande efter ett stöd, som om hon ämnat dåna. Saint Luc närmade sig artigt. ; Jag förstår er,, utropade hon och reste sig med vild höghet, ni har kommit hit för att fullgöra segrarens befallningar; ni; ämnar fordra min värja... ni vill arrestera migl... säg er herre att äfven på pinobänken skall jag. förblifva mitt namn och min rang fullkom-. ligt värdig!... Framåt, min herre, visa mig vägen ... är det till Chåtelet eller B stiljen som vi skola begifva oss?... Jag följer er med ädel stolthet. Men, min fru, er inbilningskraft för er för långt, sade Saint Luc förbindligt, det är icke en arresteringsorder, utan en enkel bjudning, som jag har den äran att å hans majestäts vägnar för er framställa. Förklara er, min herre, svarade hertiginnan, något lugnad af herr de Säint Lucs värdiga hållning och ord: Hans majestät konungen bjuder er att deltaga i den måltid, som han i afton efter gudstjenstens slut ger i sin Louvre.n ;Hvad är meningen med detta skämt, herr de Saint Luc? Tvärtom, min fru, det är hans majestäts fullkomligaste allvar. Men den, ni kallar för konungen, och jag, äro dödlige fiender och kunna således icke deltaga i någon måltid gemensamt. Detta måste åtminstone icke vara hans majestäts tanke, ty ni är i afton väntad i Louvren, och bans majestät har uttryckligen befalt mig säga er, att er frånvaro vid derma fest på det högsta skulle misshaga honom.s Då Saint Luc med utsökt artighet uttalat dessa ord, utan att låtsa se herti,innans obeskrifliga förvirring, bugade han sig djupt och