Aftonbladet – 3 juni 1856, sida 2

ta alster, Ernest Legouvås komedi Par droit le conquetes, som i söndags gafs för förstal och i går för andra gången under namn af Börd och förtjenst. I förening med en förräffligt anlagd plan, som fängslar och under handlingens fortgång alltjemt stegrar åskådarens uppmärksamhet och intresse, besitter stycket den reelare förtjensten att hvila på zod moralisk grund samt såsom motiver och Ariffjedrar för utvecklingen framställa naturliga, sannt menskliga känslor, dessa må nu appenbara sig i form af mäktiga lidelser, af uppoffrande ömhet, af manlig kraft och sjelfkänsla, af qvinlig hängifvenhet och grannlagenhet, eller framträda i de mindre vackra gestalterna af fördomar, bördshögmod och lättsinne. Utförandet på mindre teatern var äfven i allmänhet egnadt att lägga dessa styckets förtjenster i dagen. Isynnerhet gåfvos de tvenne qvinliga hufvudrolerna på ett utmärkt sätt af fru Kinmansson och mll Lindmark. Båda skänkte åskådaren en konstnjutning af så upphöjd art, att vi våga uttala den ösigt, att deras spel ensamt borde kunna bereda styckets framgång. Hr Åhman löser på ett ganska tillfredsställande sätt sin uppgift, att framställa en adelsman af gamla stammen, som kommit till insigt derom att förfädrens förtjenster i våra dagar icke äro nog för att upprätthålla glansen af deras stora namn, utan ait ättlingarne sjelfva måste genom eget arbete, genom egna stora och ädla handlingar förnya denna glans. En helt olika representant af den gamla adeln har författaren framställt uti den unge vicomte de Silly. Godbjertad och ridderlig, men lättsinnig och fördomsfull, har han hållit sig fri från all besmittelse af den nya tidens anda. Hr Pousette ger honom ett nog allvarsamt lynne, en följd påtagligen icke af felaktig uppfattning af författarens mening, utan af den uteslutande åt det seriösa nållet liggande karakteren af hans konstnärsskap. Vid sina bemödanden att inlägga det lätta, det jovialiska, som rolen kräfver, blef han ej rätt naturlig. Hr Kinmansson framställer styckets hjelte, ingeniören Bernard, som genom talanger, kunskaper, ihärdighet och redbarhet eröfrar,, steg för steg, sin ställning i lifvet och slutligen äfven sin husliga lycka. Man skulle hos hr Cinmansson önskat något mera energi, något mer af denna okufliga kraft, som aldrig släpper målet ur sigte, af denna rastlösa ifver, som aldrig ett ögonblick slappas under sträfvandena att nå det. I afseende på naturlig värma och ädelhet i hållning tillfredsställde han deremot alla fordringar. Då vi slutligen tillägga, att vi skulle önskat hos mll Lindman uti rolen af en fin verldsdam finna något mindre högtidlighet, än hon i allmänhet inlade i sin ton och hållning, hasta vi att tillägga, det de anmärkningar vi framstält i afseende på några bland de spelande ej hindra oss erkänna det samspelet ständigt var godt och de sceniska arrangementerna särdeles lyckade. Stycket har blifvit motta get med särdeles lifligt bifall, och efter dess slut i går afton framropades icke blott fru Kinmansson och mll Lindmark, utan äfver derefter alla de öfriga medspelande. Till förpjes har gifvits en ny operett i er akt, Operakomiken, med musik af D. della Maria. Intrigen i stycket är anspråkslös, mer bar förtjensten att likväl vara ny och att bereda de handlande personerna (här framstälds af hrr Arlberg, Arnoldson och mll Lindahl naturliga anledningar att låta höra åtskillige sångpartier, för hvilka blir tillfälle redogöre i vår musikaliska öfversigt. EE