Aftonbladet – 3 juni 1856, sida 2

I —— veta, att det är hans egen fader, och nu utbrister han i fasa, ropande på blodig hämd. Tell och Walther fröjda sig deråt och gifva näring åt hans hämdlust. Alla tre räcka hvarandra bänderna och lofva att hämnas. Skaror af schweitzare från de kringliggande kantonerna Uri, Unterwalden och Schwyz uppträda nu samt uppmanas af Tell -oah Walther att resa sig till frihetens försvar. De äro färdiga dertill och komma öfverens om tecken för den följande dagen. Sammansvärjningsscen. Till strid! Tredje akten visar torget i Altorf med tillrustningar för en fest och Gesslers borg i bakgrunden. Gesslers hatt uppsättes på en stång. Han sjelf (hr Haglund) uppträder med Rudolf, omgifven af vakt. Körer af män och qvinnor sjunga vexelvis till hans och Mathildas ära. Han befaller schweizarne vid hot af dödsstraff att buga sig för hans hatt, och folket tvingas att foga sig derefter. Festoch dans af landtfolk och soldater. — Tell kommer åtföljd af sin son. Rudolf befaller äfven honom att buga sig för hatten, men han VE med förakt. Gessler hotar honom förgäfves. Tell trotsar honom och befaller sin son Gemmy att skynda bort för att låta tända de öfverenskomna eldarne på bergen, men Gessler qvarhåller gossen, erfar att det är Tells son och befaller, att fadern skall skjuta ett äpple från gossens hufvud, eller ock denne dö. Den förfärliga målskjutningen lyckas; men Tell faller derefter utmattad ned; Gessler upptäcker, att han hade haft en annan pil gömd, som han hade ämnat åt honom sjelf, i fall äpplet hade förfelats; och Tell blir nu slagen i bojor och dömd till döden. Scenen förändras och man ser först Arnold taga farväl af sin faders hus, och sedermera Hedvig, Tells maka, omgifven af deltagande qvinnor, färdig att äfven trotsa sin makes bödlar, då Mathilda uppträder och återför till henne sonen, som hon trodde förlorad, och erbjuder sig sjelf tillika såsom gisslan för hennes fängslade make. Gemmy fattar eu brinnande fackla för att tända eldarne. I en annan bergstrakt föres Tell såsom fånge af Gessler och hans knektar. Hedvig och Gemmy, den senare med armbost, möta dem. Vid en brygga lägger Tell an på Gessler och träffar honom. Schweizarne fröjda sig öfver tyrannens död. Arnold uppträder och återfinner Maihilda, prisar sin lycka, men klagar att hans fader saknas både för honom och för landet. Till slut höjer kören en lofsång till Tells ära, hvilken ännu af sena efterkommande skall prisas.