Aftonbladet – 31 maj 1856, sida 3

fortfor borgmästaren, och jag: skulle icke anse det omöjligt att de låta sätta efter oss) Jag försäkrar er att de omöjligt kunna känna igen mig under denna åkarhästs mundering, knotade officeren; jag måste-se alldeles förskräcklig ut; och dessa olyckligen, tillade. han med en blick på sina soldater, jag just berlagar dem att de måste bära sådane gemena paltor!.. Ja, min bäste herre, ni har styrt ut oss, som vore vi midt uppe i karnavalen. Uppriktigt sagdt, finner jag oss mer än afskyvärda, riktigt vanärade. Men nej, nej; sade Langlois. Aro vi icke snart frammep, fortfor officeren.:. sDen här fördömad skärmen gnager och gnager min näsa så, att den blir väl till slut alldeles flådd... fy, sådana satans dumheter; har ni..2 Tyst! hviskade borgmästaren; nu äro vi vid målet.c f oBbryt lederna; edra åsnor,, sade officeren sakta till sin trupp. ! De tolf soldaterna började genast helt oregelbundet följa sin officers steg. Bral sade Langlois. De voro nu vid en liten öppen plats, mellan gatorne Coq och Saint Honore. Der voro på ena sidan ungefir hundra man af borgargardet uppstälde; men på den andra stod en hel bataljon, spaniorer, till ett antal af öfver två hondra man, alla beväpnade med värjor och muskedundrar: Midt på torget promenerade presidenten Lemäitre och general;prokuratorn . Mole med lon ,Jos Castil, den spanska bataljonens anförare. 4 Här kommer jag med förstärkning ! utropåde Langlois. Meri vid åsynen af dessa tolf soldater utbröto så hjertliga och skallande skrattsalfvor uti den spanska bataljonen, att till och med