Aftonbladet – 30 maj 1856, sida 3

Efter hvad ni nyss gjort, min herre, tror jag att man kan tala öppet med er. Det tror jag med,, sade Brissac. Här ? Genast. Hvarest 2 Midt på detta torg, som nu är tomt. Gå dit-och vänta mig med edra vänner, hvilka, om jag icke misstager mig, äro generalprokuratorn Mol och presidenten Lemaitre. Ja, min herre. Skynda er då... intag väl centern; derirån kan ingen höra oss; vi synas visserligen, nen hvad gör det... ord hafva hvarken form ller färg. Presidenterne och borgmästaren lydde och värmade sig obesväradt torgets midt, hvarest le ostördt promenerade, sedan nära på hela olkmassan skyndat efter den befriade delinqventen; den lilla återstoden af den nyss så salrika hopen oräringade hertiginnans och herjigens hästar. De spanske soldaterne, hvilka nan nyss beröfvat deras rof, hade äfven förkingrat sig och stodo till största delen helt örlägne och modstulne framför den obetydliga krogen Den heliga jungfrunsg bild., Sedan Brissac gifvet borgargardet några befallningar och tydligt sett att det mot honom i gmyg förda hertigliga samtalet, ännu varade, hoppade han lätt af hästen och skyndade emot de trenne på honom väntande magistratspersonerne. Detta möte företedde en sällsam anblick, churu till och med de, hvilka åskådade det, I voro i stånd att uppfatta hela dess vigt. Borgmästaren och de tvenne presidenterne rade uppställt sig i triangel, så att hvar och n af dem såg en del af torget och följaktigen äfven kunde hålla denna del i schack. Här är jag nu, mina herrar,, sade Brissac; hvad hafven ) att säga mig ?