Aftonbladet – 30 maj 1856, sida 2

denna bedröfliga sak, som vi redan förut attryckt. Men då Svenska Tidningen omedelbart derpå anser sig böra tillrättavisa Aftonbladet för dess såkallade bemödande att göra det inom lifoeväringsregementet pågående trassel till en fråga mellan frälseoch ofrälsestånd, till en 5. k. junkerfrågan, såsom efter Svenska Tidningens förmenande grundande sig på en villfarelse, så nödgas vi erinra Svenska Tidningen derom, att vi alldeles icke gjort detta i vidsträcktare mån, än att vi trott oss endast ati det klandervärda, men alltför vanliga undseendet för börden kunna finna förklaringen till friberrarne Falkenbergs öförsynta uppstudsighet emot befälet, till den jemförelsevis större stränghet, hvarmed underlöjtnanten Öhrström bestrafiades för sitt fel, och till fanjunkaren Falkenbergs hastiga befördran till officer; oaktadt hvad: emot hans konduit så nyss förut hade förekommit: Och kan Svenska Tidningen gifva någon annan antagligare förklaring på: dessa företeelser, som hon sjelf, lika med oss, finner oerHörda? Kan hon-finna något annat svar på den fråga, hvarmed det nyss ur hennes egna spalter anförda stycket slutar? Kan -hon uttala. den. öfvertygelsen, att börden icke har något hvarken med. den ena eller med den andra af dessa—tilldragelser att skaffa, och att framför allt fanjunkarens befordran med riågon sannolikhet skulle hafva kommit att ega rum lika väl, äfven om han varit ofrälse under i öfrigt lika -omständigheter? Och om vi till och med utsträckt vår anmärkning emot befordringsväsendet efter börd, i stället för efter förtjenst, ända till sjelfva det nuvarande chefskapet för kongl:lifbeväringsregeräentet, månne det allmänna: omdömet, eller ens sjelfva Svenska FTidfingenseget, skall jäfva befogenheten af dentid anmärkning? Vi önska för öfrigt uppriktigt, att erfarenheten måtte bekräfta, hvad Svenska Tidningen rätt vackert säger, då hin i sammanhang härmed yttrar: Kamratskapet inom krigsståndet står högt öfver nämde. bördsskilnad, och om nämde känsla någon gång skulle råka på afvägar, så kan det aldrig ske för att dela ett regemente i frälse-och öfrälse-läger. Vi tvifla icke heller, att , förhållandet. numera är sådant inom-de flesta och isynnerhet de indelta fegementenas offiserskårer. Måhända är. det egentligen endast inom vissa garnisonsregementen,..som man i detta. afseende, enligt Sveiska Tidningens eget medgifvande, ännu någon gång råkar på afvägar. Men vid sådana tillfällen kån en sak, som eljest endast skulle hafva varit militäriskt bedröflign, lätteligen tillikz äfven. blifva medborgerligt förhatlig, utan att på minsta vis behöfva göras till något annat, än hvad den .genom sin eg naturi sjelfva verket är. Hvad för öfsgt de båda af Svenska Tidningen omtalade lägren angår, så, vet man nogsamt om hvarje sådant; att demarkationslinierna åldrig Kunna vara så oöfverstigliga, att ieke äfven. öfverlöpare, under krig. pläga finnas. — Uti en väfnad af dunkla och orediga utgjutelser, i hvilka Östgötha Correspondenten ger luft åt sin harm öfver det intryck hans väldiga basunstötar rörande den s. k, fosterländska föreningen gjort, på Aftonbladet, och hvarpå vi icke anse det löna mödan att svara, förekommer till slut den uppgiften ätt samma redaktion, som skötte tidningen Bore vid dess försäljning till det konservativa partret, mu också utgör den raktegande? styrelsen i Aftonbladet, samt Datt S L, för några år sedan inköpte den då liberala tidningena Dagligt Allehanda, omdöpte den till Bore samt, slutligen försälde den till det konservativa partiet, för att.i dess intresse utgifvas under den: kända firman: Svenska Tidningem. Dessa uppgifter, i förening med den i samma vefva gjorda värdiga insinuationen, att någon skulle hafva samma vyer 1 kikaren med Aftonbladet (iemligen att sälja tidningen.till det, konservativa partiet!), innebära ett falsarium, som fullkomligt. kan sättas i jemnbredd med de gröfva infamier, hvilka den ökände korrespondetiten i Stockholm med en aldrig trytande uppfinningsförmåga fabricerar och skickar kring land och rike. : Verkliga förhållandet är — såsöm den del af allmänheten, som med någon uppmärksamhet följt våra pressförhållanden, väl känner — atttidningen Bore började utgifvas redan i slutet af år 1848, att först i slutet af år 1850 dess förläggare köpte det annonsprivilegium, som; tillhörde firman Dagligt Allehanda och -som då innehades af Dagbladets förläggare, hvilket annonsprivilegium (allsicke tidningen Bore) åter afyttrades till utgifvarenaf Svenska Tidniögen i slutet af 1851, då Bores hittillsvarande redaktion inträdde uti Aftonbladet, för hvilket nämda privilegium: icke. hade . något värde; Sådan är den anmärkningsvärda omständighet, som ingifver Östgötha Correspondenten-dess vyer i kikaren med Aftonbladet! So