Aftonbladet – 29 maj 1856, sida 2

å sålt er tusen gånger förrådde och uppoffra 2 ror åt-spantoren, endast för att tillfredsstätla vilda begär att sjelf styra underett barn mi .:.det förlåter jag er ej. Ni står i komp! ed spanjoren, skyll er nu sjelfl t : : Jag svär att ni ska ni:ra erb Jag!... aldrig! Jag skall segra ensam! Var så god ; Jag skall visa att det alltid fins e h ee i vår familj... Så mycket värre för er, 2. det blir jag we senta Jag lemmnar er min kask och mitt harnesk. ! å 2 Er kask är för liten, ert harnesk för stört!, Jag skulle gerna afstå min värja åt er, hertiginnå, men den är för tung. Jag har mina egna vapenl utropade hertiginnan ursinnigt. Ja, Jaques Clements knif!... Farväl, min syster! Hertiginnan stod stum; detta förfärliga ord hade förkrossat henne, — men hennes ögon sprutade eld. Med döden i bjertatrisade hon, likt en uppretad tigrinna, framför Mayenne ut genom dörren. Briessac närmade sig prinsen. Hvad skall jag göra? frågade han. Du skall vaka öfver att man ej arresterar mig under vägen, svarade Mayenne. Lita på mig! Hertigen gick hastigt in till sig för att gifva några befallningar angående sin afresa. N:o 3, mumlade Brissac, och skyndade efter spanioren och hertiginnan, hvilka, omgifna af de begge sviterna, ifrigt höllo råd på gården. På den öde trappan varseblef guvernören Arnault, denne konungens: trogne agent, hvilken, förklädd som lakej, väntade hönöm. Du kommer lagom,, sade guvernören; hvad vill-du? Fråga hvilken dag konungen kan komma., I morgon. Huru .dags ? . oKlockån 3 på morgonen. Getrom hvilken stadsport 2 Genom Porte de FEcole. Arnault smög sig skyndsamt in blan den ra lrika grupperna och försvann. N:o 4 är god! mumlade Brissac. Slut på Fjerde delen.