S0 konstnärns hela lf — hvad är det annat Än blott en kort, men helig offerfest, Der i det tempel han en gång har stannat Han lägger ned hvad skönt han har och bäst Och der i trogen bön vid altarglöden Hans andes lågor flamma in i döden! Hur herrligt dock i segrens jubelstunder Som när Du frambesvärjer med din röst För tjusta öron diktens rika under Och finner gensvar i hvart känsligt bröst! — Vi stanna, lyssnande i tysta leder, Hur Dufva kämpar och hur Döbeln beder. Och när, som nyss, Du lät den hela flocken Af Modens dårar sväfva oss förbi, Och dofva tonen ljöd från Kirkeklokken Och sist den gyllne regeln: Bukk og ti, — Hvar fanns ett hjerta då, som icke ville Sin hyllning skänka åt Ditt hjertas snille? Ja, ädle Dana-son, din bild skall stanna I minnets trogna vård ibland oss qvar! I lagerkransen kring din ljusa panna Jag denna blomma bl-tt att fästa har, En känslans tolk, som blygsam och förlägen, Blott till ditt varma hjerta söker vägen!