Herr de Brissac, som omsor.sfullt höll Paris portar stängda, erhöll genast ett besök af hertigen af Feria, den spanska garnisonens chef, hvilken, för mera säkerhets skull, var åtföljd af en talrik svit. Paris! guvernör såg bakom sina gardiner den befjädrade, broderade och pomaderade truppen inträda på gården och han upptäckte straxt att vår gamle bekante don Joså Castil, kapten vid en af Parig portar, äfven var hertigen följaktig. snart lakejerna anmälte den förnäma en, befalde guvernören att spaniorerna nast skulle införas. Vi påminna oss att herr de Brissac uppväckt. några misstankar emot sig hos sina bundsförvandter, och hans sista äfventyr med don Joså Castil hade naturligtvis icke bidragit att minska dem; men ehuru den värde guvernören anade ändamålet med frimlingarnas tidiga besök, fann den lysande uppvaktningen honom detta oaktadt som vanligt lugn och förekommande. Med utsökt artighet gick han emot spaniorerna och förde sjelf in dem uti ceremonisalen, utan att låtsa märka hvarken hertigens af Feria förlögna utseende eller de: lömska blickar, som don Joså utvexlade med den spanska generalstaben. Nåväl, mina herrar,! utropade han, hvilka rykten! ..., Man säger att det anländt förstärkningar ... Och penningar, herr grefve, svarade hertigen och närmade sig Brissac. Begge delarne äro välkomna. Och likväl äro edra portar stängda, herr guvernör,, inföll Feria. De gå an att öppna, hertig, utropade Brissae gladt. Det enda jag fruktar är att , sesändningen icke är tillräckligt stor, n skall föda alla dem, som äro ir ej för att föda parisarne som hans. konung Philip II hitsändt de spanrv dubblonerna,, svarade hertigen af Feria stolt.