Aftonbladet – 28 maj 1856, sida 2

Th OO Ar ——— LV er — förstärkningar, och om en timma följas vi åt till hertigen af Mayenne, hvilken kategoriskt måste förklåra sig för oss. i Brissac bugade sig med sin vanliga artighet och följde den spanske chefen förbindligt till trappan. N:o 1! mumlade guvernören, när han såg hertigen och hans. generalstab långsamt försvinna, och vände sig derefter till don Jose, hvilken gick bland de sista, med en vänlig helsning, som af den spanske spionen besvarades med ett ironiskt leende. Knappt hade Brissac återvändt till sitt observatorium bakom gardinerna, förrän han såg en praktfull bärstol, omgifven af en talrik svit ligistiska soldater och pager, inbäras på ården. De lothringska vapnen glänste på de tjocka sidenförhängena, och madame de Montpensier hoppade sjelf utur den. Stödd på sin unge favorit, herr Chatils arm, skulle hertiginnan just stiga uppför den breda trappan, då hon hastigt befann sig ansigte mot ansigte med hertigen af Feria, hvilken på det förbindligaste sätt helsade henne. Troligtvis uppväckte detta oväntade möte vissa misstankar hos den spanske chefen, ty han qvarlemnade genast på guvernörens gård ett detachement soldater, tnder don Jose Castils befäl. Brissacs skarpa öga räknade ända till tolf man. Men detta hindrade dock ej den sluge guvernören att ögonblickligen skynda emot hertiginnan. Bekant med den värda damens svaga sidor, bjöd han henne genast armen, för att åtminstone genom sitt starka stöd bespara henne obehaget af en alltför synbar haltning. Äfven hertiginnan qvarlemnade på gården tolf man, hvilka förtroligt blandade sig med spaniorerna. Min bäste Brissace, sade hon, så snart de blifvit ensamme, jag bar kommit bit för att öppna mitt hjerta för er... vi äro gamla vänner, eller hur? Inte gamla, bertiginnap, svarade grefven med ett mördande ögonkast och en varm handtryckning. (Forts.)