Aftonbladet – 24 maj 1856, sida 3

a 9 ffs OA märkningarne i hvad de angå 1854 nöjaktigt förklarats. Decharge tillstyrkes slutligen åt stadsnämden, direktionen öfver allmänna arbetshuset och provisoriska sjukhuset samt styrelsen öfver militärförsörjnDiogsinrättningen, hvarjemte revisorerna erkänna de under stadsnämden lydande tjenstemäns gkicklighet, nit och ordentlighet. RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Falkenbergska målet i Svea hofrätt. Utdrag af Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts protokoll, hållet i Stockholm den 19 Maj 1856. S. D. Sedan, i anledning af en till kongl. hofrätten ingifven skrift, deruti underlöjtnanten vid kongl. lifbeväringsregementet baron Carl Eugene Fålkenberg anhållit om stämning å hr öfverstelöjtnanten, riddaren af Kongl. Maj:ts Svärdsorden m. m. Fredrik Rouget de S:t Hermine, med yrkande att hr öfverstelöjtnanten, hvilken skall om baron Falkenberg utspridt och anmodat andra att utsprida förklenliga rykten, hvilka gingo å hans heder och ira, måtte derför fällas till ansvar enligt 94ikongl. duellsplakatet den 22 Aug. 1682 samt kongl. brefvet den 6 Juni 1739, kongl. hofrätten, genom den 6 innevarande månad utfärdad stämning, kallat hr öfverstelöjtnarten Rouget de S:t Hermine att denna dag, vid upprop kl. elfva f. m., inför kongl. hofrätten stånda baron Falkenberg till genmäle å hvad han i denna sak lagligen kunde hafva att ahföra; så och då målet bu uppropades, instälde sig ej mindre baron Falkenberg, åtföljd af notarien T. O. Frykman, hvilken baren Falkenberg tillkännagaf sig hafva till biträde i rättegången antagit, än ock hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine, hvarjemte advokatfiskalen här vid kongl. hofrätten Thure Arvid Billbergh, å advokatfiskalsembetets vägnar, vid förhöret sig infann. Stämningsansökningen i mål2t upplästes, hvarefter, i anledning af hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermines framställda begäran att, innan han inläte sig i svaromål, baron Falkenberg måtte närmare, än som i stämningsansökningen skett, uppgifva föremålet för den emot hr öfverstelöjtnanten anhängiggjorda rättegång, samt vid hvilka tillfällen hr öfverstelöjtnanten skulle gjort sig skyldig till de emot honom angifna förhållanden, notarien Frykman, å baron Falkenbergs vägnar, anförde att, ehuru de omständigheter, hvilka ifrågavarande af baron Falkenberg väckta käromål afsåg, skulle komma att under rättegångens lopp och genom åberopade vittnens hörande närmare utredas, vore baron Falkenberg likväl nu beredd att uppgifva en eller annan af de tilldragelser, dervid hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine haft yttranden, som varit förnärmande för baron Falkenbergs heder. Sålunda hade hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine vid ett tillfälle, i närvaro af åtskilliga officerare vid lifbeväringsregementet, yttrat, att baron Falkenberg vid ett besök hos ett fruntimmer här i staden från henoe olofligen tagit en porshnspjes och, ehuru bemälde officerare invändt och fästat hr öfverstelöjtnantens uppmärksamhet derpå att det ej vore sannolikt, att baron Falkenberg velat blottställa sin heder för att tillegna sig en sak af så ringa värde, som den ifrågakomne, likväl förnyat sin omförmälda uppgift och i sammanhang dermed förklarat, att Falkenberg icke hade varit värdig att blifva officer. Likväl hade sedermera inträffat, att chefen vid lifbeväriogsregementet, efter anstäld undersökning angående baron Falkenbergs förfarande med ifrågavarande porslinspjes, icke funnit något ligga baron Falkenberg till last, som kunde utgöra hinder för hans föreslående till officer, hvilket ock kort derpå skett; och hade hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine haft den artigheten att uttrycka sin fägnad öfver att baron Falkenberg blifvit i omförmälda hänseende justifierad. Detta allt oaktadt hade hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine någon tid derefter, då han på ett värdshus sammanvarit med kaptenerne vid lifbeväringsregementet Osbeck och Georgii, till dem framstält fråga, huruvida de hört talas om den bedröfliga händelsen med baron Falkenberg samt, efter det frågan blifvit nekande besvarad, berättat, huruledes baron Falkenberg olofligen tillegnat sig mer-. berörde porslinspjes, äfvensom yttrat det Falkenberg icko bort blifva officer, hvartpå kaptenerne Osbeck och Gco.gil genmält, att om så tillgått, som herr öfverstelöjtnanten framstält förhållandet, hade Falkenberg visserligen icke bort till officer föreslås; och vore det, med anledning af nu uppgifne och andra af hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine fällda yttranden, hvilka å Falkenbergs heder gått, som baron Falkenberg ansett sig föranlåten att anhängiggöra förevarande rättegång, endast för att komma i tillfälle att sig justifiera. Hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine anförde häruppå skriftligen följande: Sedaa min vederpart numera uppgifvit det rykte, han påstår jag skall om honom utspridt, och jag deraf finner att stämningen, såsom jag haft anledning förmoda, rörer ett förhållande, som utgjort föremål för behandling af ehefsembetet vid k. lifbeväringsregementet, får jag, till upplysning öm sämmanhanget med denna sak och de åtgärder jag dermed vidtagit, till k. hofrätten inlemna en af vice auditören vid regementet J. A. Hultgren uppsatt och inför chefen hr generalmajoren im. m. grefve Lewenhaupt justerad och af honom erkänd berättelse om saken. Då detta förhållande af lätt begripliga skälutgjorde. ett samtalsämne inom kåren, är det gånska visst, att jag derom samtalat med kanske de fleste i staden vistande äldre officerare vid regementet, utan att dock derigenom något rykte blifvit utspridt om saken, som redan var offentlig, då den kommit under chefsembetets behandling, och snart nog fanns vara sådan, att den ådrog dåvarande underofficeraren Falkenberg bestraffning, hyarom hans förmän, officerarne, icke kunde förblifva okunnige, och om hvars orsaker, då den blifvit ålagd en person, som eftersträfvade att blifva officer, de naturligtvis voro intresserade att få upplysning. Hemställande att undersökning i saken må vid vederbörande underrätt ega rum, får jag för min del till vittnen i målet åberopa generalmajoren, ridd. och kommendören af K. M:ts orden m. m. hr grefve Mauritz Lewenhaupt, underlöjtnanten vid k. lifbeväringsregementet Carl Axel Öhrström, vice auditören vid k. lifbeväringsregementet J. A. Hultgren och extra hofrättsposten i K. M:ts och rikets Svea hofrätt E. L. Bergdabl.s I sammanhang hvarmed hr öfverstelöjtnanten inlemnade den i skriften åberopde, utaf vice auditören Hultgren uppsatta berättelsen jemte afskrift af en deruti omförmäld, utaf regementsadjutanten, underlöjtnanten Öhrström den 10 Januari innevarande år till fanjunkaren Falkenberg aflåten skrifvelse ). Notarien Frykman framstälde nu till hr öfverstelöjtnanten Rouget de S:t Hermine den fråga, huruvida icke hr öfverstelöjtnanten ville medgifva, att han, efter att hafva betygat sin fägnad öfver baron Falkenbergs ådalagda oskuld, fällt ofvanomförmälda yttrande om baron Falkenberg till kaptenerna Osbeck och Georgii, samt huru hr Öfverstelöjtnanten ville förklara samma yttrande. I anledning häraf förklarade hr öfverstelöjtnanten ) Då dessa handlingar icke finnas intagna uti eller åtfölja det af redaktionen begärda och i dag från hofrätten erhållna protokoll, som här ofvan med