Aftonbladet – 23 maj 1856, sida 3

Jag begär endast att ni skall skänka mig den för de dagar, då slumpen förer oss tillsammans. Ah, hvad det beträffar, min fröken, så kan ni vara ganska lugn; dessa dagar blifva utan tvifvel allt mer och mer sällsynta... Våra stjernor gå ej i samma riktning, och utomdess är hvarje möte mellan oss mycket Jätt. att undvika. Ni vet nu att jag icke är död, och ni bör således hädanefter icke gerna kunna öfverväldigas af någon sinnesrörelse vid min åsyn, lika litet som jag af någon öfverraskning vid er. Låtom oss derföre, ifall vi händelsevis ännu en gång skulle träffas, genast vända hvarandra ryggen, såsom tvenne främmande personer, eller om ni tycker mera om att vi autigt helsa på hvarandra, så kunna ! vi ju äfven göra det. I Det är mig likgiltigt,, svarade Henriette med en höghet, som tydligt visade Espårance att mildhetsfernissan icke var tjock på denna grofva bark. Ni försmår mig således, min herre ?s ) Esperance bugade sig. Helt och hållet? frågade hon vidare. Den unge mannen bugade sig ånyo. Då återstår det oss endast atttala om affärer, tillade Henriette med sammanbitna tänder, Esperance betraktade henne förvånad. Ja, min herre... När man vägrar vänskp, ; så lofvar man hat.., Jag vet nu att ni halar mig ... Det har jag ej sagt, min fröken; tvärtom ... Min trosbekännelse lyder: ingen kärlek, ingen vänskap, intet hatl Prat ! undanflykter ... svepskäl! Jag är ej något barn, jag låter ej så lätt bedraga mig... Ah, jag ber or,min herre, se ej , öfverraskad ut... ni är lika litet förvånad ) pu, som jag var kär nyss!... Vi spela ett! parti tillsammans, det är allt. .,.. Nå väl, fort