Aftonbladet – 23 maj 1856, sida 2

w—— LL reue— ————— —A12RV Vi skola åtminstone ledsaga ers majestät till porten, inföllo grefven af Auvergne och stjuffadern på en gång. Henrik kysste ömt Gabriellas hand och skyndade derifrån, åtföljd af de begge dEntraguerne och brodern talaren, Espårance och Pontis, med armarne slingrade kring hvarandra, betraktade lugnt la Ramåe, hvilken, stående orörlig,i detta ögonblick liknade en orm, kufvad af lejonets blick. Tvenne penndårag äro nog för att beskrifva de olika ställningar, hvilka personerna på denna tafla intogo. Gabriellas ögon följde först konungen, men när hon ej längre kunde se honom, flögo de nyfiket från fröken dEntragues till Esperance. Marie Touchet, otålig öfver dotterns sanslösa tillstånd och rasande öfver hennes brist på sjelfbeherrskning, bet sig i läpparne för att ej gifva sin inneboende harm fria tyglar; och Henriette, glad öfver att konungen genom sitt aflägsnande åtminstone befriade henne från alla förklaringar, fästade oroligt sina stirrande blickar på Espårance. Likgiltige för allt hvad som tilldrog sig omkring dem, fixerade de begge ynglingarne kallt den midt emot dem stående la Ramåe, Der hafva vi den bofveni sade Pontis till sin vän. Den uslingen trotsar 058. Da misstager dig, inföll Esperance, han är tvärtom halfdöd af förskräckelse. ,Det är ej nog, vi måste göra riktigt slut så bonom, hr Esperancel sKom ihåg våra vilkor, Pontis ... Ej ett ord, någonsin kan upptäcka Henriettes hemt... betrakta huru blek hon är, betrakta förvridna anletsdrag och medgif att iu mig för ett spöke ... Ser du, Jag som he nnes non tag imnas bb Det va. QQ v en lumpen hämål invände Pon