Aftonbladet – 23 maj 1856, sida 2

Kyrkoherden Holmqvist 20, doktor Beckman 28 loktor Broman i Skärkind, professor E. Bring i Lund, nofpredikanten Wensjoe samt prosten Cedergren hvarlera 21 röster, lektor Wadström 17, statsrådet Anjou 14, professor Melin 13, rektor Bruhn 12, prosten Wieselgren, domprosten Thomander och regementspastor Rabe hvardera 10, prosten Traneus 9, samt vidare: prof. A. F. Beckman, prof. Toren, doktor Sandberg i Madesjö, prosten Alberger, doktor Börjesson, prosten Ljunggren, prof. Lindgren i Tierp, prof. Ek, doktor Gumelius, prosten Thuden, kontraktsprosten Bromander, domprosten Björling, prostarne Paulsson, Ljungdahl, Torbiörnsson, lektor Trana, kontraktsprosten Rabe, prosten Lamberg, pastor primarius dr Pettersson, kyrkoherden Skarstedt, biskop Butsch, prof. Brunius, prosten L. N. Mellqvist, kontraktsprosten Svensson, skolläraren Svedmark och lektorn dr Norbeck, hvilka samtligen voro ihågkomna med ett mindre antal röster. — — Om tryckfriheten och den nu hvilande kungliga proposition att beröfva den sin grundlagsnatur, yttrar Norrköpings Tidningar, eljest en af styrelsens mest nitiska försvarare, följande, sedan den efter Östgötha Correspondenten redogjort för den celebra s. k. fosterländska föreningens program: Må vi åt denna praktiska fråga egna våra spalter och ej åt de emlighetsfulla machinationer, som. likafullt måste framträda i dagen, om de skola kunna något uträtta och ej stanna vid ett gagnlöst frimureri inom kotteripolitiken. Om -vi enigt sluta oss tillsammans att uppbjuda all vår förmåga, alla våra krafter, att hvar i sin stad inverka på vår omgifning derhän, att den inser att med vår tryckfrihet såsom grundlag, och såsom sådan oberoende af det politiska atmosfertrycket för dagen, står eller faller vår nationella sjelfständighet, och sålunda framkalla en så kompakt opinion, att dess stötande för hufvudet skulle vara hardt nära nog detsamma som att framkalla en revolution, så böra vi hoppas, att så väl regeringen i tid skall inse, att den ej kan visa sig folkvänligare och i högre grad göra sig till mål för nationens tacksamhet, än genom att i detta afseende taga tillbaka det i reaktionär riktning gjorda steget, som att de tryckfrihetsfientliga elementerna inom representationen skola bäfva tillbaka för anfallet på en folkopinion, som antagit jättelika dimensioner. Mot pressen och folkviljan i förening torde utgången af striden ej blifva tvifvelaktig; må derföre pressen i denna fråga, som är en lifsfråga för densamma på samma gång som för nationen, med orubbad enighet verka till tryggande af vår nationella sjelfständighets första och bästa palladium, med hvars tillbjelp ensamt vi kunna blotta alla i det dolda smygande machiavellistiska machinationer och få sakerna framstälda i sitt rätta, oförvillade ljus.