Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 3

fastän ännu leendet bodde qvar på hennes läppar. Småningom försvann äfven det, för att efterträdas af en plågsam känsla, och hon åtnöjde sig slutligen med att endast lyssna, nedtryckt af denna eldsprutande vulkan. Den blonda är slagen,, hviskade Marie Touchet åt sin son. Plötsligen framträdde åter brodern talarens mörka skugga för att bortskymma Henriette. Sire,, sade han, de begge unga karlarne, hvilka ers majestät befallt hit, vänta der borta. Hvilka unga karlar ? frågade Henrik tankspridd och inom sig möjligtvis äfven missnöjd öfver att brodern Robert på detta sätt störde honom. Jag vet mig ej hafva befallt hit någon. De der begge som ers majestät ville tackan, fertfor brodern, utan att låtsa märka konungens förvåning. Jag vet, jag! inföll Gabriella sakta, och lutade sig rodnande intill Henriks öra, mgardisten och... hans vän. Jaså... våra nya vänner utropade konungen, förträffligt!... kalla fort hit dem, broder Robert... de kunde aldrig komma lägligare. En munk aflägsnade sig på ett tecken af brodern talaren. Henrik vände sig till madame dEntragues och Henriette. Jag vill verkligen att j skolen se dessa begge unga karlar, isynnerhet den ene af dem; den andre är ingenting ovanligt; men den sårade är i sanning en skön yngling. Den såradel utropade flere röster på en gång. Är han sårad ?, Ja ... Crillon, som älskar och beskyddar honom — 0ss emellan sagdt, så är det en yPperlig rekommendation — har låtit föra hit den stackars gossen, och det är dessa förträffliga munkar, hvilka genom ett underverk !