Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 2

messon finnes tillräckligt många rum för att herbergera alla dem, med hvilka han önskar omgifva sin person. essa ord innehöllo så myeket, de lofvåde ett så artigt öfverseende, lika nödvändigt som sällsynt, för vissa kärleksförhållanden, att konungen tvekade, och hans frågande blick rådgjorde med Gabriella. Men hastigt såg han brodern talarens kapuschong röra sig några steg bakom honom, som om den gråa ylletriangeln sagt: nej, nej, nej! Konungen betraktade ännu nogare munken, osäker om han riktigt tolkat kapuschongens rörelser, men den upprepade oupphörligt: pnej, nej, nej Chicot vill ej att jag skall flytta till Ormesson, sade den förvånade Henrik för sig sjelf, — han har naturligtvis några skäl derför, och jag gör kanske rättast uti att följa em. Derefter vände han sig till Marie Touchet. Det är mig tyvärr omöjligt, madame, att antaga ert vänskapsfulla tillbud, sade han med ett förbindligt småleende. Mina förut uppgjorda planer hindra mig derifrån, men jag förblifver icke desto mindre alltid er tacksamme gäldenär. Bra, sade kapuschongen, sänkande sig så djupt att den föll ända ned på munkens bröst. Se sån, mumlade konungen med ett leende, som ingen kunde förstå, nu har jag öfvertagit Gorenflots roll, endast med den lilla skillnaden att jag talar i stället för brodern talaren. Den stumma nedslagenhet, som vid konungens svar målade sig på allas ansigten, bade, om Herik varit skarpsinnig, tydligt nog visat honom huru högt de luftslott, hvilka hans vägran ögonblickligen krossat, redan rest sig. Åter slagna, mumlade grefven af Au