Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 2

nnehållet af det intressänta föredraget, som hördes med spänd uppmärksamhet af alla värvarande, och för hvilket vi snart torde bli tillfälle att utförligare redogöra. Aftonens andra föredrag hölls af lektor Elfning och afhandlade behofvet af samband mellan hemmet och skolan, särdeles med afseende på den för den senare förberedande indervisningen. Sedan talaren hänvisat på len stora vigten af den period i barnets uppfostran, som infaller med dess första intagande skolan, och den missriktning i många hänseenden det under nuvarande förhållanden erhåller genom den hastiga och oförberedda öfvergången från friheten i hemmet till skolans stränga regel, framställde han sina åsigter om let sätt, hvarpå barnets förberedelse för skojan lämpligast bör ske. Barnet sändes nu för tidigt i skola, till men för dess helsa och lefnadsglädje och utan vinst för dess andliga utveckling. Låt det i stället använda dessa sina späda år till lekar, kroppsöfningar och omedelbar uppfattning af tingen, och det skall ned frisk håg och skärpt iakttagelseförmåga börja sin skolbana och fortskrida derpå med dubbelt större hastighet, än om det inträdt derpå några år förut. Själsanlagens utveckling behöfde derföre ej försummas. De borde tvärtom rikligt näras, men ej med den för denna ålder gagnlösa, ja, skadliga mekaniska undervisningen, utan med den omedelbara iakttagelsen i naturen och ute i det rörliga menniskolifvet, under ledning af föräldrarne, medelst lefvande berättelsergo. s. v. Talaren öfvergick derefter till en antydning om det sätt, hvarpå, enligt hans åsigt, den första skolundervisningen för samma ändamål bör ordnas. Vid innanläsningen borde den gamla metoden utbytas mot den som utgår från uppfattningen af ljuden, ,den själsdödande utanläsningen ur katekesen helt och hållet afskaffas, och hemlexorna, om ej förbjudas, betydligt inskränkas. Men framför allt borde föräldrarne ej underlåta att uppmärksamt följa barnens skolarbete och i allt som rör detsamma meddela sig med lärarne. Sedan ordföranden derefter. framhållit det önskvärda deruti, att de nu afhandlade ämnena blefve föremål för diskussion, uppstod en ganska liflig debatt, hvilken, sedan protokollssekreteraren Cederschöld i förbigående hade fästat uppmärksamheten på orimligheten att numera lägga så stor vigt på de gamla språken vid elementarundervisningen, förnämligast rörde sig omkring sättet att förekomma det förtidiga intagandet i skolan, samt den för denna förberedande undervisningen. Rektor Svedbom ansåg att en väsentlig fördel skulle vinnas, om det genom skolans författning rent af förbjödes att intaga barn i statens skolor (de s. k. lärda) före deras tionde år. Detta höjande af skolåldren skulle ensamt för sig hafva till följd flera andra förbättringar. Presidenten e. Hartwensdorf trodde ej, att skolordningen ensam kan afhjelpa det onda. Dess orsak låge deri, att föräldrarne så fort som möjligt vilja ha sina söner till studenter, embetsmän eller officerare, emedan de vore öfvertygade, att befordringarne ske hufvudsakligast med afseende på ålder i tjensten. Till den paragraf i grundlagen, som stadgar att embeten böra bortgifvas efter förtjenst och icke efter börd, behöfde derföre tilläggas: och ieke heller efter ålder. Öfverste Haselivs hoppades, att en kommande skollag skall anbefalla införandet af gymnastik vid alla skolor, såsom ett verkligt läroämne med rang bredvid de andra, samt att betygen inberäknas I bland de öfriga, en åsigt som bestreds af doktor Carlsson, hvilken ansåg, att härigenom en orättvisa skulle begås mot de lärjungar, hos hvilka naturen låge emot sådana öfningar. Betygen för gymnastik borde afgifvas särskilt. Det vore en sanning, att skolorna menligt inverkade på sina lärjungars helsa, men skulden härtill låge ej i mer eller mindre öfveransträngande metoder, utan i tidens riktning till mångläseri. Rektor Carlen erinrade om vigten af en skolas inredning för lärjungarnes helsa. Framhöll svårigheten att med den klena lön, som nu bestodes, erhålla skiekliga gymnastiklärare, som vore fästade vid skolan, oeh ansåg att ett seminarium för sådanes bildande borde inrättas. I afseende på barnens ålder vid deras intagande i skolan, hade han genom en beräkning funnit att vid den skola, der han tjenstgjorde, gossarnes ålder vid inträdet utgjorde i medeltal 11 år; en oeh annan intoges före 9, de fleste efter 10 års ålder. Mag. Schöek trodde att den förberedande undervisningen bäst skedde i hemmet under modrens vård. Ingen kunde bättre än hon intränga i barnets sinne, med den erfarenhet hon hade af dess utveckling. — Doktor Carlsson förbisåge ej värdet af undervisningen i hemmet; men modren vore, äfven då hon är i besittning af nödig bildning, af så många andra bestyr hindrad att egna sig åt barnens undervisning. Undantag gifvas, der det kan ske, men det kunde aldrig antagas som regel. Förberedelsen borde sökas i en förbättrad folkskola. — Häradshöfding Cemtervall: En förberedelse till skolan borde ske i hemmen, der den så ske kan, eljest i anstalter, som utgjorde en länk emellan hemmet oeh den egentliga skolan; och dessa borde förestås åf fruntimmer, af samma skäl som modren skulle varit den lämpligaste till sina barns lärarinna, om hon ej af en mängd andra bestyr varit hindrad derifrån. — Rektor Siljeström var ej blind för skolans brister, hvad den fysiska uppfostran beträffar, varnade doek för den tron, att ungdomen lär sig för mycket i skolorna. Den kunde, med iakttagande af alla helsoreglor, lära sig myeket mer, om skolornas organisation och lärometoderna vore sådana de borde vara. Genom skolåldrens höjande kunde det onda ieke botas. Folkskolan kan ej heller medge uppskof till det 10:de året. Man borde ej vara så myeket rädd för skolan som för en dålig skola. Ingen bättre lärarinna kan gifvas än modren, om hon är qvalificerad till mor; men det vore ej en bland hundrade; man måste söka för barnet en fostermor, under hvars ledning det skulle förblifva till minst tio års ålder. Talaren påpekade derefter barnens sorgliga lif i de flesta hem, huru äfven i förmögnare hus i hufvudstaden barnkammaren vore det mörkaste osh otrefligaste rummet med utsigt åt en trång Ågränd oeh utan gård till lekplats, I afseende på kroppsöfningar, ansåg talaren lekar i allmänhet och Å bollspel i synnerhet ännu mera välgörande än den Å metodiska gymnastiken. Deraf stärktes ej blott deras krafter, utan lifvades äfven deras mod. Å Sedan ordföranden derefter å de närvarandes vägnar teekat de begge talarna, upplöste han saramanay 0 Pa nm pr Kf 3 FAM 3 MD MM DO Å komsten. Den Svenska Bergshandteringen ÅR 1854. ) För någon tid sedan meddelade vi en sammanträngd redogörelse för Sverges utrikes