Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 2

Hon ser inte illa ut, mumlade dEntragues; huru tycker ni, min fru ?x Hon är för blond, sade Marie Touchet med synbart förakt. Konungen hade emellertid gått emot Gabriella, fattat hennes hand och fört henne till bordet. Men nu var det nästan slut med Maria Touchets och Henriettes sjelfbeherrskning; Henrik, i stället för att som de påräknat, presentera Gabriella för dem, presenterade tvärt om dem för den unga qvinnan, och de darrade af raseri när hon med ett blygsamt behag och en säkerhet ännu mera nedslående än hennes skönhet, helsade hela sällskapet. Konungen satte sig och placerade Gabriella till höger och Marie Touchet till venster om sig sjelf, Henriette fick plats midt emot monarken emellan brodern och fadern, och hon hade åtminstone den tillfredsställelsen att med sina blickar få genomborra denna okända, som från henne stulit platsen vid monarkens högra sida. Henrik fyllde glasen. pMin första skål gäller den sköna markisinnan de Liancourt, sade han, ömt betraktande Gabriella, som ännu i går hette fröken dEstreos. Hvar och en skyndade att följa konungens exempel, men Henriette vidrörde ej glaset med sina läppar. Man måste rycka upp denna blomma innan hon slåt: fasta rötters, hviskade grefven af Auvergne till sin mor, medan monarken smålog åt Gabriella. Till verket madamel Sire, inföll Marie Touchet med ett hänförande leende; vårt besök har ett dubbelt syfte — vi hafva ej endast kommit hit för att hembära ers majestät våra ödmjuka lyckönskningar och våra varma tacksägelser, utan fven för att erbjuda er våra underdåniga tjemster i det afgörande ögonblicket .f3 Ryktet