Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 3

mera i ljuset, äfven uttala vårt omdöme de om. — Den insända artikeln följer : Till Redaktionen af Aftonbladet. I anledning af en uti Aftonbladet för den 17 dei nes intagen artikel om hr krigsfiskalen Bennichs san öfverståthållareembetets åtgöranden rörande ett o underlöjtnanten vid kongl. lifbeväringsregementet H baron Falkenberg uppgifvet förfarande, anhåller ir sändaren som, med -afseende å de särskilta omstär digheter, hvilka med denna sak ega sammanhan; zerna önskade bidraga dertill, att densamma ej all för ensidigt för allmänheten framstäldes, att åt ne danstående anmärkningar benäget måtte lemnas plat i tidningen. Efter att hafva citerat hela 54:de af 14 kar srigsartiklarne börjar författaren af den nämde ar ikeln sina reflexioner med den uppgift, att i hel denna icke förekommer ett enda ord, som gifve något slags anledming dertill, att krigsfiskal skull shafva det tjensteåliggande eller vara berättigad at vinblanda sig i något annat än hvad som rörer mili tärpersoners förhållande i tjensten, samt att i dylik mål utföra åtal, hvarefter i nästföljande punkt för klaras, att hvarken lagstiftaren eller någon krigsfiska före hr Bennich tänkt på att krigsfiskalen skulle vars ;chörig att efterforska offieerares eller underoffice :ares förhållanden eller konduit utom tjensten. Ni nnehåller likväl den eiterade dels att krigsfiskaler ligger att tillsev det ,krigsartiklarne, reglementer te. efterlefvas, dels ock att krigsfiskal skall åtala voch utföra sådana mål, som höra till öfverdomstols omedelbara afgörande,. Jemföres detta stadgande ned 12:te i 14 kap. krigsartiklarne, der till krigslomstols handläggning hänvises alla fel och förbryelser i embete eller tjenst, så ock alla de brott och ;misshandlingar, som i fält eller garnison, ... eller i och under annan krigstjensten rörande eller dermed gemenskap egande fö:rättning föröfvas af högre eller lägre officer, underofficer ete.s — samt med 14:de Si samma kap., som föreskrifver att öfverdomstol skall döma, utom annat, enligt 4:de momentet: Då frälseman inom krigsständet anklagas för brott, som gå å Lf, ära, adelig frihet, gods och arfvelig rättighet; och enligt 5:te momentet: Alla högre eller lägre offieerares embetsfel eller andra förbrytelser under tjenstens utöfning;, och härjemte tages i betraktande att sistnämde nom. alltid blifvit så tolkadt, att till officerares anira förbrytelser under tjenstens utöfning, hvilka näm vas jemte embetsfel, räknats sådana förbrytelser, som . ex. en i garnison förlagd officer kan begå utom den egentliga tjenstgöringen, följer af de nu cite rade stadgandena oförtydbart, att krigsfiskal är pliktig att åtala och utföra ganska många mål emot offierare och äfven mot underofficerare, särdeles då de iro frälsemän, för förhållanden utom tjensten. Den, som är pliktig att åtala, måste äfven vara pliktig att skaffa sig kännedom om föremålet för italet. Att benämna sådant spioneri är att angripa jelfva embetet, ej den som fullgör, hvad han måste hafva ansett plikten bjuda honom. Artikelförfattaren bar emellertid funnit sig böra medgifva att regementschefen eller majoren vid regementet skulle kunna, kanske äfven i vissa fall böra, taga sig ett slags paternel myndighet öfver årens medlemmar och enskilt förehålla dem afvikeler från god konduit äfven utom tjensten. Detta medsifvande tager sig onekligen rätt besynnerligt ut vid jemförelse med 2 kap. 18 krigsartiklarne, som utryckligen stadgar, att högre eller lägre krigsman, som brister uti anständigt uppförande, samt vanvår.dar den aktning, han af andra bör ega skall exstrajudicialiter afstraffas,, likasom detta bör ske för alla sådana förbrytelser utom tjensten, hvilka kunna förlikas och nedläggas, enär den föroläm.pade med extrajudiciel bestraffning å förbrytaren åtnöjes.,. Häraf synes, att en regementschef ej beböfver taga sig, makt att enskilt förehålla en underordnad konduitfel utom tjensten, utan att det deremot är hans ovilkorliga skyldighet att sådana bestraffa. Och huru lindrigt man än må vilja bedöma det om baron Falkenberg uppgifna förhållande, lärer väl en fjorton dagars upprepad oförmåga att rätt uppgifva hvad han på ett värdshus förtärt, i fall han dertill gjort sig skyldig, helst när dertill kommer att jemte den slutligen lemnade godtgörelsen r balansen skall följt ett särskilt belopp för det saken skulle hållas tyst, vara minst sagdt ett vanvårdande af den aktning en militär af andra bör ega. Ihågkommer man derjemte, att den åtgärd krigsfiskalen, hvilken det, enligt hvad förut är nämdt, Uigger tillse det krigsartiklarne efterlefvas, till en början vidtog, icke var någon annam än att anmäla förhållandet hos regementschefen, vill det i sanning synas, som det icke vore krigsfiskalen klandret bör drabba för hvad sedermera inträffat. Hvad åter regementsehefens förhållande i saken beträffar, behöfver insändaren ej nämna, huru detta med sällspord enighet bedömes, men kan dock ej unlertrycka sin mening, att herr grefve Lewenhaupt bör prisa sig lycklig, så länge emot hans förfarande framställas gravare anmärkningar, än den, att han skulle hämtat råd hos krigsfiskalen. Skulle nu det anmärkta förhållandet befinnas hafva varit långt ifrån af den enskilta beskaffenhet artiselförfattaren antager, lärer dermed ock en god del f anmärkningarne mot öfverståthållareembetet förnna. Dessa bero dessutom på en ganska vanlig villelse i bedömandet af öfverståthållareembetets ller, såsom det i dagligt tal kallas, polisens åtgärder, lå man, derföre att denna i vissa fall fungerar såom domstol, betraktar den så i andra fall. Polisen ir dock äfven och förnämligast en åklagande mynlighet, såsom sådan pliktig att inhämta och utreda ngifvelser, och har i detta fall ej annat gjort. Att len hållit vittnesförhör är en uppgift af artikelförattaren, som, derest man ej hos honom får förutätta total ovetenhet om hvad med vittnesförhör meas, måste tillkommit emot bättre vetande. Icke nindre besynnerligt är klandret deremot, att polisen ört protokoll, hvilket väl tvärtom varit ganska rätt ch tillbörligt. Man må endast ej fördölja, att detta rotokoll ej betyder annat, likasom det ej kan få törre offentlighet, än om de hörda personerna skriftgen hos öfverståthållareembetet anmält de uppgifna örhållandena, då enligt tryckfrihetslagen dessa skrifer varit alldeles lika offentliga, som nu protokollet. Hatare af allt anseende till personen. honest ÄRA ÅSA mm HAFTTAOCA TED