Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 3

Haf tack för dessa sköna ord, min Gabriella!.., Gif mig er hand., Gabriella räckte konungen sin hvita hand, och den ömme älskaren tryckte en glödande och vördnadsfull kyss på den. Jag reser ännu denna natt för att sätta raina planer emot Paris i verket, men ni skall iaom kort få underrättelser från mig ... Apropos, huru kunde ni skicka mig ert bref gexom en af mina esna gardiste: ? Det är en af de begge unga männen, hvilka sadan någon tid bebo klostret, svarade Gariella, tvenne ädla hjertan... tvenne tillgifna vänner, fulla af snille och mod. Jaså, jag vet; den ene af dem är den der sårade, som Orillon fört hit. Jag såg honom cn gång, och hans själfulla, poetiska ansigte. verkligen öfverraskade mig.p Gabriella rodnade. Espårance stod ejlångt cerifrån, blek och orörlig, med ena armen lindad omkring Pontis hals. : I Konungen vände sig om för att följa den riktning Gabriellas blick tog, och han varseblef Ge begge ynglingarne. I Jag skulle gerna sjelf tacka demp, sade han, men det vore kanske att förråda er, min Ciabriella, och ni måste derför göra deti mitt Namn. Derefter gjorde han ett vänligt tecken åt Pontis, hvars hje:ta klappade af stolthet och glädje. i Ack sire! utbrast Gabriella häftigt, lika mycket af medlidande med sin fader som för :tt vända konuvgens uppmärksamhet ifrån Isptrancee, ni vill väl e härlrån utn rst förlåta min stackars far t sträng emot mig, det är sannt, men han uar alltid varit er en trogen och tillgifve jenare!... Och min bror? ... Min stackare bror! Skall också han lida af min olycka ?...:! ben Hän har