Aftonbladet – 19 maj 1856, sida 3

funnit er på det möte jag i morgse gaf åt hvarje trogen fransman uti Saint-Denis-kyrkan? Grefven bleknade; han ville svara, men han kunde det ej och vreden kokade i djupet af hans hjerta. Att ni ej sjelf bevistade detta sköna skådespelv, fortfor konungen, bevisar att ni ej är någon uppriktig vän till mig, dock förlåter jag er det; men att ni äfven hindrade fröken dEstres ifrån att öfvervara den högtidliga ceremonien, det bevisar nästan att ni är en sträng far, och det är oförlåtligt ! Sire , inföll markisen med synbar ansträngning, jag vill säga er sanningen: min frånvaro hade en giltig orsak. Jaså!... och hvilken då, om jag törs fråga? Jag är verkligen mycket nyfiken att få höra den! afbröt konungen, liksom för att tvinga grefven till någon oförsigtighet. Jag var orolig för min måg, sire, och jag sökte honom. Å Er måg! utropade Henrik med ett ironiskt småleende. Det der ordet hade mycket brådtom att bana sig väg öfver edra läppar, grefve... Jag trodde att en far: endast kallade len för måg, som redan gift sig med hans dotter, och erär ännu ej gift förmodar Jag ? Markisen samlade hela sin styrka: Jag ber om förlåtelse, sire; svarade han; pmen fröken dEstrees är gift sedan i går. Konungen bleknade, han kastade en snabb olick omkring sig, men uttrycket i de kringståendes ansigten bekräftade utan medlidande hvad den gamle sagt. Gift sedan i går?, mumlade han och förde ofrivilligt handen till hjertat. Klockan precist tolf; tillade grefven kallt. Mörka moln sammandrogo sig hastigt på monarkens panna, och med en häftig åtbörd befallde han markisen att följa sig till den stora salen, uti hvilken alla de närvarande vid