Aftonbladet – 19 maj 1856, sida 2

obehag oeh åstadkomma: en bättre grannsämja mellan oss och alla sjöfarande nationer. Man får ej tro, att dessa, som vi hoppas, nu för alltid afskaffade bruk, derföre att de: kallades folkrättsstadganden och tillämpades af lagligen erkända amiralitetsdomstolar. i flera länder, hade någom högre auktoritet än deaf furstar och styrelser införda rättsbruk, som blifvit antagna förr än deras följder voro eller kunde blifvit kända. De hade ingen sådan högre auktoritet; och då, vi förändra dem; uppgifva vi endast samma bruk; som: vi upp gåfvo, då vi afskaffade våra sförbudsoch skyddslagar — antagna af. okunnighet för att hindra andra nationers handel — ett bruk, som var skadligt för oss sjelfva. Det var en tid, då hvarje främling ansågs för en fiende, och han med uppoffring af en delaf sin egendom måste köpa sig rättigheten att hitföra och oantastad sälja en annan del deraf. Visitationsrätten var en qvarlefva af sådana barbariska bruk, och den förklaring, som gör ett slut derpå, är ett steg åt det rätta hållet. Den växande verldshandeln gjorde förändringen nödvändig; civilisationen fordrade den; att genomföra den var ingen ynnest eller fördel för någon stat, utan blott erkännandet och införandet i lagen af en förbättring för alla, som tiden omärkligt åvägabragt.