Aftonbladet – 16 maj 1856, sida 3

Derefter tillade han med af tårar bruten röst: Fråntag din far ej helt och hållet den dotterliga kärlek du hittills skänkt honom! ... Bevilja honom äfven hädanefter en del af den... han har ej rättighet att fordra mera! Måtte Gud göra dig lycklig, och må den all männa aktningen hålla dig skadeslös för dina ärelystna drömmar! Och liksom förlägen. öfver sin egen rörelse, vände den gamle sig hastigt till de öfrige. Låtom oss fort ätervända till Bougival! sade han kort. Inte ännu, inföll brodern talaren och närmade sig hemlighetsfullt markisen. Man har sett misstänksamma ryttare ströfva omkring klostret. Dröj qvar här tills ni har talat med priorn, och återför genast er dotter till nya byggnaden., Derefter gjorde han ett tecken åt herr de Liancourt och aflägsnade sig långsamt med denne ur kapellet. Hvad står på? frågade den lycklige äkta mannen och hoppade som en skata omkring brodern Robert. Åh, ingenting ... konungens ryttare hafva anländt: Hvilka ryttare? stammade missfostret förskräckt. De, som skulle enlevera fröken dEstråes. Ha, ha, ha, de komma för sent, de tappre bussarne! utropade Liancourt högt skrattande. För att enlevera henne, ja; men icke för att enlevera er! Mig? Ja visst... det är er de söka. Söka de mig? skrek puckelryggingen, nästan andlös af rädsla. Då måste jag ju fly... Herre min Gud, ett sådant spektakel! Jag skyndar genast till Bougival... det går