Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 3

ANU v8 PlrBYr SAUltry FIONMBPr BI EeIIvte en procession företagas till Karl XII:s minnessten vid Fredrikssten. MHormonismen i Sverge, I. Som bekant ha på den senaste tiden några åtgärder blifvit af offentliga myndigheter vidtagna med anledning af mormonpredikanters uppträdande i hufvudstaden. Vi ha förskaffat oss del af alla handlingarne rörande denna sak, hvilka dock äro alltfir vidlyftiga, att kunbna in extenso rmeddelas. Sitt hufvudsakliga intresse ha de genom det bidrag de lemna till en karakteristik af det sätt, hvarpå dylika angelägenheter handhafvas i vårt land. Stockholms stadskonsistorium vänder sig först till öfverståthållareembetet med en anmälan, att mormonska villomeningar börjat predikas i hufvudstaden; och då dessa om de få ohejdadt utbreda sig, kunna för vår kyrkas bestånd blifva af betänklig och menlig följdn, anser sig konsistorium, hvilket det åligger utt vaka öfver den rena evangeliska lärans helgd och vidmakthållande inom hufvudstaden, böra å dessa oordningar fästa öfverståthållareembetets uppmärksamhet. Oafsedt det ytterst klenmodiga påståendet att mormonismen, utan polisens mellankomst. skulle vara vådlig för den kristna kyrkans bestånd, ett påstående, som v.sst hvarje tänt kande menniska, som något känner bäde kristendomens och mormonismens inre väsende, måste jäfva, visar sig konsistorium här uppfatts sitt kall att vaka öfver lärans renhet såsom hufvudsakligen bestående deri, att fästa polismaktens uppmärksamhet på oordningar, inom det andliga området. Det synes mera öfver: ensstämmande med sakens natur och med de enklaste begrepp om det passande och anständiga i behandlingen af frågor, som stå i sammanhang med religionen, att det vore polisen (för så vidt den skall ha någonting med dylika saker att skaffa) som anmälde de andliga oordningarne för presterskapet, för att detta måtte i öfverensstämmelse med sitt kall kunna använda tillbörligt nit och ifver i deras bekämpande, än tvärtom, såsom nu är fallet i vårt land. Sedan den presterliga myndigheten sålunda skjutit saken ifrån sig, nöjande sig med rolen af en lägre och underordnad polis, med förbindelse att uppspåra och angifva, griper den egentliga verldsliga polismakten sig an med själasörjarekallet. Fiskaler och konstaplar utskickas för att taga reda på mormonpredikningarne, och de afgifva i sina rapporter förnumstiga utlåtanden ölver de mormonska lärosatserna och huruvida de anse de hållna föredragen vara stridande mot vår lutherska läran. . Stadsfiskalen medtager visserligen en gång till en mormonsammankomst en prestman, som han händelsevis träffar på gatan, men sanningen till ära måste man medgifva, att de upplysningar, denne (hofpred. Tham) i en bilaga till stadsfiskalen Kocks rapport med-; delar, icke lända till synnerligt större fromma än de, som lemnas af stadsfiskalen och konstaplarne. Det är en skrifvelse alltför konfys och vårdslöst sammanfattad, då den rör sig omkring så vigtiga ämnen. Efter att ha förklarat, att en vid tillfället hållen bön omfattade ingenting irrlärigt, men innehöll mest en bön om ljus och krafty, ger hr hofpredikanten en mycket oredig och besynnerlig framställning af hvad han vid sammankomsten uppfattade af mormonläran och resumerar detta slutligen inför öfverståthållareembetet i uttrycket: Det säkra är, att här förklarades, att den, som äfven icke tror, kan ändå älska; — hvilket förmodligen varit mycket upplysande för öfveretåthällareembetet med afseende på de åtgärder det kunnat känna sig befogadt att vidtaga. De personer, som blifvit antecknade såsom deltagande i mormonsammankomsterna, voro den 28 April inkallade till öfverståthällareembetet, hvilket i enlighet med sitt kall atti högre instans handhafva själavården i hufvudstaden, lät hufvudmännen aflägga utförliga, och i dogmatiska detaljer mgående religiösa trosbekännelser, hvilka i öfverståthållareembetets protokoll blifvit nedlagda så fullständigt som det varit möjligt för pennor, hvilka man måste antaga vara mindre vana vid ämnen afj lylik natur. Oaktadt mormonismen i Europa uppträder med en viss tillbakahållenhet och, för att vinna insteg, söker att lämpa sig efter gängse begrepp och föreställningar, framträda dock i dessa trosbekännelser, bakom ytan af pietistisk salfvelse, tillräckliga antydningar om det råa, krasst sinnliga och hedniska väsende, som man genom mormonernas skrifter och handlingar ullräckligt vet att mormonismen i sig sjelf innebär. Så förklarade t.e. en af mormonernas härvarande hufvudmän, att Gud har en verklig kropp af kött och blod, och med densamma naturligtvis icke kan vara på mer än ett ställe, nvaremot hans ande kan vara öfverallt, och en annan, att icke allenast hvarje planet har sin gud, utan det finnes så många gudar som sandkorn i hafvet, öfver hvilka alla dock är en Gud, som är herre öfver alla gudar och vilken är denna planetens Gud,. Detta står full öfverensstämmelse med det utdrag, som ;n engelsk tidskrift för någon tid sedan med: IR IL... Lal