Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 2

serna till sin afsvärjelse ... och tänk om man skulle begagna sig af hans frånvaro, för att släpa mig till altaret !..: Arme prins ! operans qväfde en suck. Hvarför gör ni ej motstånd ? frågade hån. Ack,äfven : detta har jag försökt, men denna onaturliga strid har förkrossat mig: .. mina krafter hafva försvunnit... Min fars vilja är: hård som jern ... Markis dEstrees afstår aldrig från ett en gäng fattadt beslut... Och om konungen ej kommer till min hjelp, fins för mig: ingen räddning ! Hvad7 önskar ni att jag skall göra, min fröken ? Jo, jag har i största hastighet skrifvit några rader, hvilka genast -måste komma hans majestät tillhanda... Vill ni hjelpa mig dermed ?... Ack, min herre, hvilken omätlig tjenst!... Hela mitt lif skall jag välsigna er . . Kanske är det tvärtom en mycket dålig tjenst, som jag gör, mumlade Espårance, men jag har ej rättighet till några inkast... Ni älskar konungen Han är så ädel, så högsinnad!... Hans hjerta är lika utmärkt, som hans hjelterykte stort hb Jag förstår er entusiasm ... er kärlek I Min beundran ! Ni behöfver icke försvara er för mig, min fröken ... Om jag egde nog styrka attsvinga mig upp på en häst, skulle jag ögonblickligt spränga åstad för att sjelf öfverlemna till hans majestät ert bref... men jag är sårad... jag kan knappt gå, mycket mindre rida, och ag är derför nödsakad, att, med er tillåtelse, öfverlemna detta uppdrag åt min vän... en tapper -yngling, för hvars tystlåtenhet, snabbhet och heder jag går i borgen. Ack, huru skall jag väl någonsin kunna betala så mycken godhet!...: Se här mi: