Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 2

— Från Wilbelmina församling i Åsele lappmark skrifves till Hudiksvalls Veckoblad af den 30 Mars: Ibland ve eldsvådor, som i den senare tiden timat i Lappmarken, ha ganska få, i anseende ;till. följderna, varit så beklagansvärda som den om hvilken nedanstående berättelse handlar. Bondesonen Johan Pehrsson, en fattig yngling, som för öfver 2:ne år sedan genom äktenskap medi torftiga omständigheter varande åboen Joh. Johanssons i Malgovik dotter berättigades till emottagande af det åboskap svärfadren innehaft, hade för bevistandet af den vid början af Januari månad öfverståndna marknaden i Åsele begifvit sig hemifrån, lemnande sin h-stru, som nyss derförut uppstigit från barnsängen, att under mannens frånvaro förestå huset och vårda det späda barnet. En qväll, då hustrun gick till hvila; hade hon, för att tillse.det i sängen nedlagda barnet, dervid begagnat ljus, hvarifrån hon; ännu matt af barnsängen och trött af dagens ansträngningar, sannolikt hade insomnat. Under natten väcktes hon i den största förskräckelse deraf, att i den säng, hvaruti hon med sitt barn låg, elden genom antändandet af hålm, deri förmodligen någon gnista från ljuset oförmärkt nedfallit, angripit med den fart, att försöket till. släckning ej allenast blef fruktlöst, utan ock-barnet. derigenom bragtes iyttersta fara att blifva innebrändt, men frälsades dock genom :modrens rådighet och själsnärvaro från detta förfärliga öde. Inom några timmar var hela boningshuset förvandladt till aska. Och det var icke nog dermed att den fattiga familjen nu blifvit husvill och midt under den stränga vintern saknade tak öfver hufvudet; hela förrådet af lifsunderhållsmedel för året, bestående af spanmål, kött och bröd, som till förvar der blifvit insamladt, sängoch gångkläder jemte andra husgerådspersedlar, hvilka i brist af annat förvaringsrum blifvit i boningsrämmet förflyttade, blefvo också lågornas rof. Med undantag af en eller två-kor, hade således under den hemska vinternatten all egendom försvunnit, och den ekonomiska ställningen så förändrats, att, oaktadt skördändet af välsignelsen från de flydda ymniga åren, de olyckliga makarne dock vid den snart annalkande såningstiden sakna säd på sin åker; Om morgonen efter branden stodo hustrun och hennes föräldrar, som äfven genom vådelden förlorade: sin i.sammanhang med mågens hus stående boning, alldeles -husvilla på snödrifvan,.den: förstnämda saknande allting, så att grannaärnes medlidsanihet genast måste anlitas om bispringande i första hand med lfsmedel och kläder till nödig betäckning af den hårdt bepröfvade svaga qvinnan; hvil