Aftonbladet – 15 maj 1856, sida 2

giftermål, med hvilket min far hotar mig, pen är ej: om fjorton eller åtta dagar som det skäll ega rum, utan... nu straxtb Då Gabnella uttalade dessa ord, skakades hennes kropp af en våldsam darrning, och djapa snyftningar qväfde hennes röst. Mod! min fröken, mod I. utropade Esperance. Gråt ej så, ni söndersliter mitt hjerta... Ni sade nyss att jag kunde hjelpa er... Nå väl, befall öfver mig!.... Säg, hvad niönskar!... Tala... men för himlens skull gråt ej sål, Den unga flickan sammanknäppte bedjande sina händer och lutade sig ninder tecken af den djupaste förtviflan emot fönsterposten. Lofva, bad hon varmt att höra mig, och att ej döma mig allt för hårdt!... Om äf. ven ni beröfvar mig ert bistånd, så har jag ingen... ingen... ty alla andra hafva redan öfvergifvit och förrådt mig! Jag lofvar er det... Men hvem kan väl ha hjerta att förråda er? i Döm sjelf .;.; Min far meddelade mig i dag, att han ordnat allt till mitt giftermål... Förtviflad, nästan vansinnig af smärta, skyndade jag till min : gamle vän dom Modeste och hans tröghe. hjelpare, broder Robert, dessa begge män, hvilka förr så många gånger skänkt mig hjelp och tröst .:. Jag hoppades på dem... jag kände det utomordentliga välde de egde öfver markis dEströes!... Nå väl, min fröken ? Men de hafva öfvergifvit mig!... Skoningslöst förklarade de att de aldrig skulle uppresa sig emot en fars vilja! ... och det var förgäfves som jag anropade, besvor och tiggde dem om medlidande... De voro obevekliga både för mina tårar och mina böner... Då ingaf min förtviflan mig mod, och jag. beslöt att vända mig till er... ni, som ufanatt känna mig:Vvarit nog ädel att varna mig för