Aftonbladet – 14 maj 1856, sida 3

joch lord Clarendon. Om huset ville antaga adresser skulle han dock icke bekämpa den, utan nöja si; med att ha uttalat sin mening. Grefve Clarendon besired att Kars fall utöfvat nå got ogynnsamt inflytande på fredsvilkoren. Grefvy Orlow hade omnämt denna händelse såsom en vigti; tilldragelse, som timat efter det fredsvilkoren blifvi af Ryssland antagna, men tillika försäkrat, att Ryss land skulle stå fast vid hvad det en gång lofvat Om man tadlade lord Stratford för det beteende har iakttagit mot general Williams, så borde man ickt tro att han i allmänhet ingenting gjort, för det har ingenting skrifvit. Lika litet borde man lemna oan märkt med hvilken misstänksamhet man i Turkie betraktar främmande inblandning, buru långsam affä rernas gång derstädes är och huru många andra an heter lord Stratford haft att besörja. Di sland ännu alltjemt hade rätt att i Svarta hafve hålla ett visst antal fartyg, så måste äfven Nike lajew fortfarande ega bestånd såsom byggnadsplat: för dessa fartyg; dock hade Ryssland förbundit sig att icke bygga flera fartyg än fördraget tillåter. Di man på tscherkessiska kusten icke vunnit någon mi litärisk framgång, så hade man icke heller kunna pålägga Ryssland några vilkor i afseende på dett land. Dessutom skulle det vara svårt att a hvar uti de skulle ha bestått. Man hade måst antinger förklara de ifrågavarande trakterna oafhängiga, elle: ock återlemna dem till Turkiet. Men invånarnt skulle aldrig låtit förmå sig till en underkastelst under Turkiet, och en oafhängighetsförklaring skulle i betraktande af en sådan makts grannskap som Rysslands, ha varit blott ett spegelfäkteri, synnerligast som alla höfdingarne stå i godt förstånd med ryssarne, som mot dem betett sig mycket välvilligt och aktningsfullt. Till dessa höfdingar hörde äfver Schamyl; ty det vore en ganska märklig företeelse, att det enda tidsförlopp, derunder från Schamyls och tscherkessernas sida alldeles inga militäriska rörelser mot Ryssland egt rum, hade varit de båda krigsåren. Tscherkesserna ha icke ådagalagt ringaste sympati för de förbundne eller ringaste lust ait bistå dem. En gång hade visserligen en höfding lofvat kaptenen på ett engelskt örlogsfartyg, att på be: stämd dag och ort infinna sig med 10,000 man, men han höll icke ord. Det enda bevis engelsmännen erhållit på tscherkessernas sinnelag vore den af dem afgifna förklaringen, att de hade för afsigt att motsätta sig engelsmännens rörelser längs Azowska sjöns östra kust. En tillförlitligare sagesman i afseende på detta folks sinnelag kunde icke gifvas än general Williams. Men denne hade i ett bref till lorden af den 13 April 1855 omförmält, att Schamyl låtit se sig först då invasionshären anländt i närheten af Tiflis, och att det icke ens lyckats denne så mycket beprisade anförare att under sista fälttåget plundra nämde stad. I ett annat bref af den 21 Augusti 1855 hade general Willams berättat, att man då i.genting visste om Schamyls rörelser, och att hans overksamhet måhända vore tn följd deraf att han återfått sin son, äfvensom af mottagandet af betydande i form af lösepenning utbetalta summor. Tscherkesserna hade säledes, enligt Clarendons åsigt, inga synneriga anspråk på att engelsmännen vid dem fästade särdeles afseende. Talaren uppräknade derpå de genom kriget ernådda fördelarne och betecknade det franska förbundets befästande såsom den icke minst värdefulla fördelen. Under hela förloppet af underhandlingarne hade det fellkomligaste förtroende varit rådande mellan franska och engelska regeringarne, på samma gång de ryska fullmäktiges beteende utmärkt sig genom rättframhet och uppriktighet. Grefve Derby kunde icke förklara sig tillfreds med det språk hvari adressen var affattad. Han mottoge fredsfördraget på samma sätt som engelska folket, efter hvad han trodde, hade gjort, utan entusiasm, men ntan opposition. Han trodde icke att den motsvarade de gjorda uppoffringarne, och önskade, att den måtte ha ett lyckligare resultat än freden i Amiens. Hvad Kars fall anginge, vore regeringen mer att klandra än lord Stratford. Den nya gränslinien tillfredsställde honom ej. Icke heller kunde han finna någon garanti mot Sebastopols återuppbyggande och rör Svarta hafvets neutralisation. Bästa bålverket not Ryssland, de tscherkessiska stammarnes oafhänsighet, hade man nedslagit. Äfven såge han sig nödsakad på det bestämdaste ogilla den del af förlraget, som utan parlamentets hörande omstörtar den hittills gällande sjörätten. Grefve Aberdeen och lord Cowley vexlade derpå de yttranden, för hvilka vi redan redogjort, hvarefter srefve Grey yttrade sig betrakta fördraget såsom ett stort framåtskridande på mensklighetens och sedlighetens bana, synnerligen i hvad som rörde föränlringen af sjörätten. Lord Campbell påstod, att de nämda förändrinsarne i sjörätten tillkommit på helt och hållet grundagsvidrig väg. Adressen antogs derpå af öfverhuset utan omröstUNg.