Aftonbladet – 14 maj 1856, sida 2

ester Sn Tobak STOCKHOLM, dena 14 Maj. Vid meddelandet af nedanstående bref från vår korrespondent i London, hvilket genom en tillfällighet blifvit fördröjdt, böra vi fästa uppmärksamheten derpå, att då brefvet afgick, korrespondenten förmodligen saknade kännedom om det särskilta fördrag till garanterande af Turkiets oafhänvgighet och integritet, som blifvit äfslutadt emellan England, Frankrike och Österrike, och hvars innehåll lord Clarendon först samma dag (den 2 Maj) hade framlagt för parlamentet. Vi hafva redan i går meddelat ordalydelsen af denna i tre korta punkter affattade traktat, hvarigenom de tre sistnämde makterna förklara hvarje brott emot bestämmelserna i, fredsfördraget af den 30 Mars för krigsorsak; men då den nya specialtraktatena: är helt :kort och tilläfventyrs i gårdagens blad undgått, åtskilliga läsares uppmärksamhet, upprepa vi den bär ånyo. Den lyder så: Art. 1. De höga kontrahenterna garantera gemensamt och hvar för sig det ottomaniska rikets oafhängighet och integritet, försäkrade genom den traktat, som blifvit afslutad i Paris den 30 Mars 1855. Art. 2. Hvarje brott mot bestämmelserna i nämde traktat skall af de makter, som underteckna förevarande traktat, betraktas såsom en dasus, belli. De skola .med den Höga Porten öfverenskomma om de åtgärder som derigenom skola blifva nödvändiga och sinsemellan utan uppskof ordna användandet af sina militära och maritima krafter. Art. 3. Förevarahde traktat skall ratificeras och ratifikationerna utvexlas inom fjorton dagar eller förr om sådant är möjligt. Denna traktat, som blifvit afslutad i Paris den 15 April, således sexton dygn senare än fredsfördraget, samt ratificerad den 29, synes hafva bedrifvits i största hemlighet, så attingenting derom förljudits, innan den :framlades såsom afslutad. Den gifver egentligen, såsom man finner, ett fortfarande bestånd åt det redan den 2 December 1854 mellan England, Frankrike och Österrike afslutade fördraget. Om vi å.ena si an måste anse de anmärkningar, som vår korrespondent gör angående saknaden af garanti för Turkiets fortfarande oberoende, härigenom hafva till en del förfallit, så bevisar dock å andra sidan sjelfva tillvaron af denna särskilta traktat, att de stormakter, som under .kriget varit Turkiets förbundna emot Ryssland, icke ens sjelfve ansett sig genom det beprisade fredsslutet med den gemensamma fienden hafva uppnått krigets syftemål, utan att de anse faran för angrepp mot Turkiets sjelfständighet från Rysslands sida vara fortfarande lika hotande. För öfrigt torde man icke misstaga sig, om man antager, att de ryska fullmäktige i Paris, likasom förut i Wien, satt sig emot upptagandet i sjelfva fredsfördraget af någon bestämdare garanti för Turkiet, än som innehålles i den antagna lydelsen af fredsfördragets 7:de paragraf, och att det särskilta fördraget mellan de tre öfriga stormakterna derigenom framkallats. Måhända hafva äfven England och Frankrike känt ett behof att genom någon särskilt handling söka i någon mån godtgöra, hvad den allmänna meningen i Europa ansett vara genom fredsfördraget och de deri aftalåde vilkoren brutet. För öfrigt kommer det skydd, som här tillförsäkras Turkiet, utan att likväl denna makt sjelf fått deltaga i fördraget, alltid att bero p diplomaternas undersökning, Huruvida ett rott. mot bestämmelserna i. fredsfördraget verkligen blifvit begånget, och man vet, hvilka sofismer den ryska diplomatien i dylika fall