Aftonbladet – 10 maj 1856, sida 2

derutaf att min Diana var af ädel race och förstod en-skymf... På samma sätt är det med qvinnorna; man måste inrätta straffet efter de olika slagen, med hvilka man har att göra.n I Jo, hon är just af bästa slaget, dufvan vid Ormesson! I Det var sagdt att vi aldrig skulle tala ett ord om henne, afbröt Esperance med höghet; låtom oss derför byta om samtalsämne och i stället sysselsätta oss med damen i nya bygnaden ... denna -arma unga qvinna, för hvilken en ovärdig puckelrygging vågar utlägga nattliga snaror... Jag har aldrig förstått huru en man kan nedlåta sig till att spionera eller att lägga sig i bakhåll; jag fattar endast en öppen strid... tillöch med då jag jagar, vill jag att min fiende, om han också är ett vildsvin, skall se mig rakt i ansigtet och sjelf välja de medel, hvilka han anser bäst till sin räddning eller sitt försvar... Här kan den anfallne ej försvara sig, och angriparen är ett litet missfoster, hvars själ, fruktar jag, är lika vanskaplig som hans kropp... Ställningen är för mycket olika emellan de begge motståndarne; låtom oss jemka den. Pontis ville svara, men Esperance hejdade honom vänligt. Jag vet hvad du vill säga, sade han, jag ser redan orden ordna sig på dina läppar; du menar att puckelryggingen skall gifta sig med denna qvinna, och att-hon bedrager honom., Alldeles Men, dumme Pontis, det är ju genom tvång som han vill gifta sig med henne... hon vill ju ej bafva honom. Hon har en älskare. Så mycket mera skälatt hon ej vill hafva herr de Liancourt.s I Hon försmår honom endast utaf fåfänga och ärelystnad, ty oss emellan sagdt, så är