Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 2

sides, och Kan darrade för hans rättröätiga vrede: Huru är det med min kommission ? fråt gade Crillon så snart. de uppnått den den mörkaste delen af korridoren. Hvilken kommission, min general ? Biljetten, som jag gifvit dig i uppdrag att taga ... Ur herr Espårances rock?... Jaså... Nå väl, min general, den har jag ej fått reda påle Du ljuger! utropade Crillon. Jag försäkrar, min general. .. Du ljuger ! Den har troligtvis förkommit på vägen. Du är en ljugare, en skurk, säger jagh utropade Crillon allt mer och mer vred. Du har be:ättat för Espårance det som jag befallt dig att förtiga, och den ädelmodige ynglingen har nu ålagt dig att föra mig bakom ljuset . . . Men, generall... Tig!... Jag vill ingenting veta af den, som öppet trotsar och förråder mig!... Jag ... förråda er, min generall, Ja visst, du har berättat det som jag anförtrott dig... Du hår glömt att jag var din general, och att du var skyldig mig lydnad... Du har glömt att jag var din beskyddare, och alt du var skyldig mig erkänslaj.. Ja, du var skyldig mig ditt lif:om jag fordrat det... och jag ansåg dig nog hederlig karl för att betala: en hedersskuld. Nåd, chevalier! Om vi vore i lägret, fortfor Orillon, tuggande sina mustacher, så skulle jag ögonblickligen låta. arkebusera. dig, ovärdige.soldat... Menhär, adelsman mot adelsman, förklärar jag dig mitt förakt, och såsötit husbönde jagar jag bort dig, otrogne tjenarel... Samla gina lumpor, om du har några, och gå.