Aftonbladet – 8 maj 1856, sida 2

an med nöje stod de begge gästerna till! tjenst; ifall de ville hålla—tillgodo dermed, ehuru det var mindre vackert och: sängen icke historisk. Pontis började genast ordna allt till Espårances omflyttning, och när patienten om aftonen skulle intaga sängen i sin nya boning, efter att med doktorns tillåtelse hafva tillbragt några timmar i en hvilostol, var-han så utmattad att han knappt kunde hålla ögonen öppna. Gardisten, föga belåten med vännens trötthet, gjorde honom ifrigt uppmärksam på den herrliga aftonluften som inströmmade genom det öppna fönstret -och den. präktiga, enkom för hans skull anrättade.supån; men ingenting förmådde att minska det välde sömnen redan börjat utöfva på den försvagade ynglingen. Du får supera ensam, Pontis, sade han till sin kamrat; skjut bordet till min säng och berätta mig, medan du äter, någon rolig historia; vid-hvilken jag kan somna in... Se så, sitt dig fort och gör heder åt klostrets fina vin, du, som ej blifvit sårad af la Ramåe.n Pontis lade häftigt ett finger på sin mun och uttrycket i hans ansigte förändrades hastigt. Tyst sade han befallande; ni måste tala sakta, herr Espårance; kom ihåg att vi äro i bottenvåningen .... Nej, tack; jag är icke hungrig. Espårance betraktade honom förvånad. Ni måste också tillåta mig att stanna qvar här vid det öppna fönstrety, tillade Pontis. Drag täcket väl om er, så att ni ej blir kall, ty med den bästa vilja i verlden kan jag inte stänga fönstret. : Jag förstår dig ej, min bäste Pontis. Sedan, herr Esperance, sedani Men hvad i Guds namn går åt dig? ut