Aftonbladet – 6 maj 1856, sida 2

MÖNSTRINGEN AF ENGELSKA FLOTTAN DEN 23 APRIL. (Slut från gårdagsbladet.) Dagens händelser, alltifrån det kanonskott, som helsade soluppgången, ända till mönstringens och manövrernas afslutande, skildras af en korrespondent till en tysk tidning på följande sätt: Alla elementer voro i det gladaste högtidslynne och tycktes hafva öfverenskommit att icke göra detlång tid efterlängtade skådespelet något spratt. Solens uppstigande vid horisonten helsades af vaktskeppen med de vanliga skotten, och för den mest troende elddyrkare på en persisk stepp kunde den icke synas gudomligare än för de många tusende, som utan tak öfver hufvudet på Portsmouths och Southamptons rator hade försökt att med månskensbetraktelser och emodiga aningar om kommande rheumatism fördrifva aatten. Klockan var 8, då på en i land omärklig signal hela flottan, hvilkens närmaste vaktskepp låg på 2 engelska mils afstånd från land, betäckte sig med högtidsflaggor. De brokiga färgerna och svajande vimplarne bragte Nf i de hittills som döda liggande massorna, men det var likväl alltjemt en anblick på långt afstånd, som man endast med kikare unde rätt uppfatta. Desto lifligare och åskådligare var det skådespel, som utvecklade sig i land. Aha de tusen, som dagen förut infunnit sig, voro i rörelse, och redan kommo de första bantigen på jernvägarne från London; de hade satt sig i rörelse kl, 5 på morgonen med ena qvarts mellantid för hvarje, Samtidigt ankommo änd tåg från Brighton och ödra kusten, så att vid nämde klockslag meonnisko